Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifvet lika säkert som en uniform. Jag kände, att jag
var dömd att betala priset för en bädd och en frukost,
i fall jag svarade honom.
Jag tittade nyfiket på honom. Skulle han ha
något att berätta mig, värdt de pängarne, eller var han
den vanliga odågan — oduglig till och med att
berätta sin egen historia? Där fanns ett tecken till
intelligens i hans panna och ögon, och ett visst
darrande i hans underläpp, som bestämde mig.
»Mycket varm», sade jag; »men inte för varm
för oss här.»
»Nej», sade han, fortfarande skådande öfver
vattnet, »det är behagligt nog här — just nu.»
»Det är skönt», fortfor han efter en paus, »att
finna någonting så lugnt som detta i London. Sedan
man pinat sig med affärer hela dagen och armbågat
sig fram, tillfredsställt fordringar och räddat sig undan
faror, så vet jag inte hvad man skulle göra om det
ej funnes fridfulla vrår som denna.» Han talade med
långa pauser mellan meningarna. »Ni måste något
känna till världens mödosamma sträfvan, annars vore
ni ej här. Men jag tviflar på, att ni kan vara så trött
i er hjärna och känna era fötter så tunga som jag. —
Bah! Ibland tviflar jag på, att leken är värd besväret.
Jag känner mig benägen att kasta alltsammans
öfverbord — namn, rikedom och samhällsställning — och
öfvergå till någon blygsam affär. Men jag vet, att om
jag öfvergåfve min ärelystnad — så illa den än
behandlar mig — så skulle jag icke ha något annat än
ånger kvar för mina återstående dagar.»
Han tystnade; jag betraktade honom med
förvåning. Om jag någonsin såg en man på dekadans, så
var det mannen framför mig. Han var luggsliten, och
han var smutsig, orakad och okammad; han såg ut,
som om han legat i en soplår en vecka. Och han
talade till mig, om det mödosamma släpet i en stor
affär. Jag var färdig att skratta högt. Endera var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
