Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En handel med strutsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudar, och två sjömän och karlen som hade vården
om fåglarna höllo på att skratta sig fördärfvade. Det
var ett konstigt sätt att förlora en diamant, när man
tänker på det. Vårdaren hade inte varit där, just då
det hände, så han visste inte hvilken fågel det var.
Alldeles bortkommen, som ni ser. Jag var inte alls
så ledsen, kan ni tänka er. Den lunsen hade skrutit
med sin satans diamant, allt sen han kom ombord.
»En sak, som den, går från förn till aktern på ett
fartyg på ett ögonblick. Hvarenda människa talade om
saken. Padishah gick ner för att dölja sina känslor. Vid
middagen — han spisade vid ett särskildt bord, han och
två andra hinduer — skämtade kaptenen med honom
om saken, och han blef mycket arg. Han vände sig
om och talade mig i öronen. Han ville inte köpa
fåglarna, han ville ha igen sin diamant.
»Han fordrade sin rätt som britisk undersåte. Hans
diamant måste bli återfunnen. Den saken var han
säker på. Han ville vädja till öfverhuset. Fåglarnes
vårdare var en sådan där träskalle, som man inte kunde
få in en ny idé uti. Han nekade till hvarje förslag
att påverka djuren med någon slags medicin. Hans
instruktioner voro att mata dem på det och det viset,
och behandla dem på det och det viset. Padishah
hade föreslagit en magpump — fast ni inte kan
lura den på en fågel, som ni vet. Denna Padishah
var alldeles full med klena lagparagrafer, liksom de
flesta af de här fördömda bengalerna, och talade om
att få kvarstad på fåglarna, och dylikt. Men en
gammal herre, som sade att hans son var advokat i
London, argumenterade, att hvad en fågel sväljde blef
eo ipso del af densamma, och att Padishahs enda
räddning låg i ett åtal om skadeersättning, och äfven då
skulle det bli möjligt att bevisa oaktsamhet som
bidragande omständighet. Han hade ingen vägrätt till en
struts, som ej tillhörde honom. Detta förbryllade
Padishah oerhördt, så mycket mer som de flesta bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
