Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Stiftsherde och rikets ärkebiskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255-
sista epoken inom vår kyrka och beror på många
orsaker. Men bland de personliga krafter, som verkat denna
väckelse, skall man förvisso icke glömma honom, som
själv var den rastlösaste bland andens arbetare.
Han tålde icke att se andra sysslolösa. Han ville gärna
dirigera, skicka i väg, sätta i rörelse. Överallt där han
Gamla goda vänner. Ärkebiskopen på besök hos amiral Lindman
vid Hedvigsfors i Bjuråker år 1922.
var med var han, för att bruka Rudins ord, den
nödvändiga oron i urverket. Minst av allt tålde han lata
präster. Ett rosigt utseende och begynnande korpulens
voro symptom, som väckte hans misstanke. Vid ett möte
klagade någon i välbekanta tonfall över att prästerna
helt enkelt fingo »arbeta ihjäl sig» i sina mångfaldiga
sysslor och bestyr. Genast föll ärkebiskopen in med sitt
oefterhärmliga tonfall: »Alldeles riktigt! En präst skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
