Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från Trönö till Hudiksvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
lever frisk i de församlingar, där han verkat, lägger
många mustiga och fyndigt präglade ord och talesätt i
hans mun. Att hans originella och ursprungliga
personlighet har gjort sig gällande även i hans predikan kan
man nog taga för avgjort. I varje fall har han enligt vad
det vittnas varit gärna hörd både i yngre dagar och på
ålderdomen. Predikan bestod för övrigt till stor del av
citat ur bibeln och Luthers skrifter. Han hade ett
glänsande minne och kunde någon gång tjugu minuter i
sträck upprepa idel Luthercitat.
I den teckning ärkebiskop Söderblom i sitt herdabrev
givit av faderns personlighet antyder han, att han under
åren genomgått en djup inre utveckling. »Under sin
botgöringstid och sin ivriga väckelsepredikan hade han, ända
till själssjukdomens gräns, känt lagens hot alltför tungt
över sig, för att icke senare, då han vågade tro på Kristi
försoning, hela livet igenom oförtrutet förkunna
glädjebudskapet, så länge en av hejdlös viljekraft oömt regerad
kroppslighet stod bi.» Det behöver ingalunda utesluta
en personlig upplevelse hos Söderblom — det uppgives
att det var hans gamle lärare, kapellpredikanten
Lundqvist, som öppnade hans blick för evangeliet — om man
fastslår, att hans utvecklingsgång här sammanfaller med
den, som väckelsen själv under Rosenius inflytande
genomgick från lagisk gammalpietism till nyevangelisk
nådeförtröstan. Under sin evangeliska period ingrep han
mot Rudins lagiska moralism. Nathan Söderblom
berättar, att han i sin faders anteckningar funnit »en skrivelse
som han i trosbrödernas och trossystrarnas namn i sin
landsända sände till Fosterlandsstiftelsens styrelse
visserligen till förmån för Rudin, men med livligt
beklagande av dennes oklara toner. Man kände icke igen
herdens röst. Man ropade på villolära. Rudin litade på
gärningar. Han förringade både människans fördärv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
