Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som så vimla däromkring, de se på honom som
på ett under, som upprepas varje dag och
följaktligen förlorat förmågan att böja sinnena till
helig vördnad. Goethe kan egentligen inte väcka
flammande hängivenhet som många andra
(tidsgudar mest) kunnat göra. Kanske beror det på
att ingen strid står om honom, han är den
förklarade mästaren, som ingen kommit sig för att
förneka. Vår tid är honom så nära, alltför
nära för att helt fatta honom. Han hade så
orimligt vittskådande ögon och bidar ännu på
kommande århundraden, då hans likar skall
uppstå.
Den författare som vi för närvarande mest
beundra — jag tror att jag kan säga det — är
Shakespeare. Varför? Därför att han hade ögon
som räckte hit över till vår tid. Just vår tid.
Det är Shakespeares-andan som lever i vår tid,
det är dess rätta element. Hur kommande tider
skall gestalta sig, det kan ingen döma om, men i
hemlighet har jag tvivelsmål.
Shakespeare har en allvarligare broder i
södern: Dante. Han hör också till dem som sekler
ha levt på utan att veta om det. Sexhundra år
har hans verk stått, och lika järnhårt är det.
Dante hade också ögon som skådade långt fram
mot det kommande.
Alla dessa stora — alla stora — äro varandra
lika i något. De stå på ett och samma höga berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
