Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbitna vanorna. Fordom var det inte så. ”För
tolv tusen år sedan stod grottmänskan vid
ingången till sin håla och såg ut mot natten och
stjärnorna. Han såg igen och såg solen stiga
över havet. Han vilade under middagshettan i
skuggan av träden, han slöt ögonen och såg in
i sig själv. Han var ansikte mot ansikte med
jorden, solen, natten; ansikte mot ansikte med
sig själv.” Och ur det okända, ”natten, som är
runt omkring oss”, kämpade han sig till tre idéer:
själen, odödligheten, gudomen. Sedan dess ha
tolv tusen år gått, och ingenting vidare har
funnits. Men skola vi stanna? Vi måste ställa oss i
samma ställning som grottmänniskan, ansikte
mot ansikte med naturen. Och vad ha vi att
finna? ”Ett helt knippe av tankar finnes, som
ingen vet något om — ett vidsträckt system av
tankar — ett kosmos av tankar. Det finns en
oändlig ocean, över vilken själen kan fara, där
tankens farkost ännu aldrig styrt färden. Jag
hoppas kunna fara där. Så många tusen år har
anden strävat inom kretsen av dessa tre tankar
(grottmänskans), liksom en båt på en insjö. Låt
oss hala båten över landbältet och styra ut på
oceanen.”
Man kan knappast kalla ”The story of my
heart” för ett väl avslutat helt med den
regelrätta förtoningen. Det brusar ut med samma
fulla kraft som det begynte, eller om man så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
