Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle kräva sin tid, innan det obearbetade
materialet kunde forma sig villigt för
skapar-viljan.
Förut hade han i sin diktning följt andra,
redan plöjda fåror. Den första ungdomstidens
”hymner” voro mest rimmade, i stil med den av
alla beundrade Schiller. Efterbildningar alltså,
men, märk väl, till formen endast, ty även i
dessa tidiga dikter framträder den för
Hölder-lin egendomliga doften av gudaklarhet och
na-turvävd mystik.
Den sista dikten i den gamla hymnstilen var
en hyllningsdikt till Diotima. Det var den tiden
då kärleken grydde för honom och det vällde
fram en ny känsloväg, som fordrade andra
former. Han fann dem, dessa former, i de antika
stroferna, den alkaiska och den asklepiadeiska,
som därefter så gott som uteslutande förhärska.
Den rikaste tiden i Hölderlins lyriska
produktion vidtager. Så formfulländat har ingen tysk
diktare (möjligen von Platen, som trots den
bländande ytan dock var en grundare natur)
behandlat grekiska versmått. I sammanhang med
den sista utformningen av Hyperion tyckes
Höl-derlin även ha fått förkärlek för hexametern.
Och, så underligt det låter, detta det
universellaste av alla versslag har fått personlig färg
över sig, även det; dessa sjungande distika ha
verkligen en avgjord Hölderlinkaraktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
