Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närhet var märkbar, jag trodde varje gång hon
skulle träda fram.” — Det är en diktarsyn som
glider förbi hans ögon.
Dagboken lämnar oss utan upplysning om,
huruvida NovaUs’ tillstånd ändrade sig. Det
visar sig ingen utveckling i detta förhållande, det
är bara vågberg och vågdal, timmar då han lever
”på höjderna” och timmar då han fördjupar sig
i vardagligheten. Och däremellan de
oundvikliga stunderna av ängslan, ångest. Men dagboken
slutar dock med en tydligt understruken
försäkran om att ”mitt beslut står fast”. Det är som
om han gick drömmande under tyngden av ett
hårt öde — och ändå var glad. Ty aldrig ett ord
av förtvivlan skymtar fram. ”Glad vill jag dö,
som en ung diktare.” Till de djupaste
hjärte-rötterna var glädjen inplantad hos detta
drömmarbarn Novalis.
Han liksom visste allt om sig själv på
förhand : han kände, att s å var det och s å skulle
det komma att vara. Stundom kan det tränga
sig på honom något som kunde kallas för sorg,
men det är inte av det tyngande slaget, det är
en sorg, som han vet att han kan möta med
mod och som måste försvinna, när den väl
kommit inom hans ovanskliga skyddande
trollcirkel. Han skriver i ett brev: ”Det kommer att
bli mig svårt att så helt skilja mig från denna
världen, som jag dock studerade med sådan kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
