Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
GUSTAF AF GEIJERSTAM.
lilla detalj förstod, hur mycket, af hvad vi kalla
nödvändigt, det egentliga folket aldrig kommer att
ens eftersträfva.
Föga bättre gick det mig i början, när jag
försökte att samtalsvis komma i beröring med min
omgifning. Jag förstod nämligen då ej bättre, än
att jag gjorde frågor, hvilka föreföllo mig själf
vänliga, men som hos vederbörande endast framkallade
undran öfver en nyfikenhet, hvilken de funno
misstänkt. Jag fick sedan veta, att man undrat
öfver, hvad en ung man som jag egentligen hade
där att göra. Jag umgicks denna sommar nästan
uteslutande med August Strindberg, hos hvilken jag
tillbragte oförgätliga lördagsaftnar, de stilla
»dyningarna efter veckans stormar». Jag for sällan
till hufvudstaden. Jag gick ut med mina böcker
och min hängmatta, var borta i flere timmar och
kom igen till måltiderna. Eller jag gjorde långa,
ändamålslösa promenader i skogen, satt i timtal på
förstugukvisten, rökte och såg ut öfver den lilla
sjön, kring hvilken aftonsolen förgyllde granarnas
toppar. Eller ock stängde jag mig inne på mitt rum,
där jag satt stilla vid det stora slagbordet, det bästa
skrifbord jag öfverhufvud vet, eller gick fram och
åter på golfvet, medan hela rummet omkring mig
blef ett enda moln af tobaksrök.
En person, som uppträder så underligt, och om
hvilkens sysselsättning ingen vet riktigt besked, kan
ej undgå att i en stilla landsbygd väcka en viss
förvåning. Är han då därtill sysselsatt med papper,
vakna misstankarna af sig själfva, och det var där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
