Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
HILMA ANGERED STRANDBERG.
ligt fattades. Och dock när ett och annat återkom
från den tålmodige redaktören, förskräcktes jag,
emedan jag ej förmådde upptäcka »felen». En gång
(efter insändandet af »Konstnärens drömsyn» —
fröken Ideal, som uppvaktar konstnären i hans atelier
och håller ett bevingadt tal) skref han:
»Nog tar jag biten, men Viktor Rydberg kallar
genren för gymnasistpoesi.» Det gaf mig åtskilligt
att tänka på.
Under tiden hade jag ju börjat läsa modärna
skandinaviska författare, ehuru detta till följd af
mina lifsförhållanden, som höllo mig fjärran från
litterärt intresserade kretsar, skedde långt efter att
deras rykte gått öfver land och rike. Jag mottog
allt med en oppositionellt anlagd naturs hela
stormande hänryckning. Men hur jag än jublade öfver
det frigjorda i själfva snilleleken var det icke detta,
som djupast grep mitt medvetande. Det var
upptäckten att alla mänskliga företeelser tedde sig så
annorlunda, skärskådade i de nya andarnas ljus.
Och dock fortfor jag med min opersonligt
gammalromantiska alstring. Att skrifva efter böcker
eller efter hvad jag kommit till blott på
kammartänkandets väg, låg nu en gång icke för min röst.
Andra makter än rent intellektuella ville det till för
att omhvälfningen i min uppfattning af konsten och
i mitt allmänna idélif skulle sträcka sig äfven till
min innersta personlighet, där den smula af diktare,
som kunde finnas, ännu slumrade, lika omedveten
om ansvar som om ärelystnadens anfäktelser. Och
liksom den brist på vördnad för lifvet, den forne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
