Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Också en debut av Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
SOPHIE ELKAN.
intryck det skulle haft på mig. Men ingen sade
mig det, åtminstone sades det ej så att jag förstod
det. Mitt århundrade var inte barnets århundrade.
Vetgiriga barn kallades på min tid frågvisa och
näsvisa och fingo i skolan noll, som var liktydigt
med mycket dåligt, till terminsbetyg i uppförande.
Det fick jag.
Men visste jag inte hvad prosa var, så visste
jag desto bättre hvad vers var. Det klingade och
sjöng inom mig, då jag hörde de vackra rimmen
och den eggande, smekande rytmen. Vers hade
den makten öfver mitt exalterade barnahjärta att
få det att klappa i hänförelse för fosterland,
hjältedater och ära, för stora dygder, stor kärlek och
stor olycka. Det finns poem eller strofer, som jag
än i dag ej kan se eller höra ulan att tårarna
komma mig i ögonen, ej därför att de nå mig nu,
men därför att de så oändligen rört mig som barn.
Jag hade ett lifligt och ärelystet barns allt
uppslukande håg att utmärka mig. Och det dröjde ej
länge innan jag förstod, att vers skaffade ära och
ryktbarhet. Till och med de vers, som man ej
skrifvit själf, också de vers som man blott kunde
utantill. Någon spred ut i skolan, att Sophie kunde
hela Tegnér och hela fru Lenngren och allt annat
utantill — jag hoppas, att denne någon ej var jag
själf — var det så, får det lända till min ursäkt,
att jag nog trodde det. Ty jag kunde verkligen en
mängd poem utantill och var alltid redebogen att
deklamera dem. I allmänhet kunde jag i skolan
allt, som jag inte behöfde kunna, och intet af det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
