- Project Runeberg -  När gudarna skratta och andra historier /
197

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visades att träffa en motståndare i skallen, gjorde
han det på egen risk. King kunde ha dykt djupare
ner och låtit slaget susa oskadligt förbi, men han
kom ihåg sina egna första matcher och hur han
slagit sönder sin första knoge i skallen på Wales’
Skräck. Ilan rättade sig bara efter sportens regler.
Den där dykningen hade expedierat en av Sandels
knogar. Icke som om Sandel skulle fästa sig vid
det nu. Han skulle fortfara, överlägset hänsynslös,
och driva till lika hårdt som förut under hela
kampen. Men sedan, då de långa ringdusterna börjat
ta på honom, skulle han sakna den där knogen och
tänka tillbaka och komma ihåg hur han fördärvat
den på Tom Kings huvud.

Hela den första omgången var Sandels, och
publiken jublade över snabbheten i hans orkanlika
angrepp. Han överväldigade King med laviner av
stötar, och King gjorde ingenting. Han gjorde icke
en enda stöt, nöjde sig med att täcka sig, blocka
och dyka och clincha för att undvika att bli träffad.
Ibland använde han finter, skakade på huvudet
då en hård stöt träffade och rörde sig trögt, sprang
eller hoppade aldrig och förspillde aldrig det ringaste
av sin styrka. Sandel måste frusta ifrån sig
Ungdomens skum innan den försiktiga Ålderdomen
kunde våga att öva vedergällning. Alla Kings
rörelser voro långsamma och metodiska, och hans
stillsamma ögon med tunga ögonlock gjorde att
han föreföll halvsovande eller dåsig. Men det var
ögon som sågo allt, som hade tränat sig till att
se allt under alla dessa några och tjugu år i ringen.
Det var ögon som ej blinkade eller gledo åt sidan

197

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free