Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er och mig, mina bröder, utan kanske bara litet
gallsjuka eller en stark huvudvärk för att han hade
ätit och druckit för mycket. Men det var
tillräckligt för honom, ty han var klen och ömtålig på grund
av klemig uppfostran. Sådana där människor som
varit inpackade i bomull i hela sitt liv, bli så där
ofantligt klena och ömtåliga. Tro mig, bröder,
Roger Vanderwater kände sig lika illa däran med sin
huvudvärk, eller inbillade sig att han kände
sig lika illa däran, som Tom Dixon verkligen kände
sig med sin avslitna arm.
Roger Vanderwater var road av rationell
trädgårdsskötsel, och på sin egendom tre mil utanför
Kingsbury hade han lyckats dra upp ett nytt slags
jordgubbar. Han var mycket stolt över sina nya
jordgubbar, och om han inte varit sjuk skulle han
ha farit ut och plockat av de först mogna. Med
anledning av sin sjukdom hade han befallt den
gamle trädgårdsslaven att själv komma in till staden
med den första lådan jordgubbar. Allt detta fick
man veta av en pratsjuk kökspojke från palatset,
som sov varje natt i slavbaracken.
Överuppsynings-mannen på plantaget skulle ha rest in med
jordgubbarna, men han låg med avbrutet ben sedan han
försökt rida in en unghäst. Kökspojken talade om
detta om kvällen, och man visste nu att
jordgubbarna skulle komma följande dag. Och männen i
Nedersta helvetets slavbarack voro män och inga
pultroner, och de höllo råd.
Slaven som kunde skriva och som låg sjuk och
döende efter misshandeln sade att han skulle gå
dit med Tom Bixons arm; han sade också att han
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
