Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det blåste en hård storm. Det var omöjligt
att rädda karlen.»
»Han föll från överbramsegelsrået», utbrast
Dorety häftigt. »Ni satte till bramseglen då. En kvart
därefter satte vi till toppseglen.»
»Det var en hård storm, inte sant, mr Higgins?»
sade kapten Cullen och vände sig till styrmannen,.
»Om vi hade vändt, hade skutan förlorat
masterna», svarade styrmannen. »Ni gjorde alldeles
rätt, kapten Cullen. Karlen hade inte den ringaste
utsikt att bli räddad.»
George Dorety svarade ej, och ingen sade något
under hela måltiden. Sedan dess lät Dorety servera
sig sina måltider i hytten. Kapten Cullen blängde
ej längre på honom, men icke ett ord växlades
mellan dem medan Mary Rogers ilade norrut
till varmare luftstreck. Vid slutet av veckan
motade Dan Cullen in Dorety i ett hörn på däck.
»Vad ämnar ni göra då vi komma till Frisoo?»
frågade han barskt.
»Jag ämnar ta ut arresteringsorder på er», svarade
Dorety lugnt. »Jag ämnar anklaga er för mord,
och för det skall jag få se er i galgen.»
»Ni är ovanligt säker på er själv», fnös kapten
Cullen och svängde sig om på klacken.
Ännu en vecka gick, och en morgon stod George
Dorety i trappan till det långa hyttdäcket i fören
och såg sig omkring. Mary Rogers kryssade
för fulla segel i en styv bris. Alla segel voro
tillsatta, även stagseglen. Kapten Cullen gjorde ett slag
föröver. Han gick långsamt och sneglade på passagera-
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
