Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatten, så att ej solen skulle skina honom i ansigtet, och sigtade
sedan på befälhafvaren. Då han tryckte af, sjönko tyglarna ur
öfverste Deanes hand, och han föll baklänges. Genast kommo två
officerare för att stödja honom, men föllo i det samma träffade.
Skott på skott kom från berget, och en förskräcklig förvirring
bemägtigade sig engelsmännen, ty efter några minuter hvarken
stod någon officer längre på fotterna eller satt i sadeln. De
öfver-gifna hästarna sprungo som galna mellan skyttarne och artilleristerna.
I trots af allt detta höllo engelsmännen ut. De tappre
artilleristerna utförde sina rörelser äfven utan kommando, och de
sigtade väl; ty nu, då det första kanonskottet med sitt väldiga
dunder väckte eko i Drakbergen, träffade en tung salfva i
bergväggen tätt öfver Pieter Maritz’ hufvud. Så kom ännu ett
kanonskott och så ännu ett. Men längre kom ej artilleriet. Pieter
Maritz sigtade på den, som stod i begrepp att alfyra det fjerde
skottet, och i samma ögonblick som denne skulle draga i snöret
på antändningsröret, träffades han af bösskulan och störtade ned
bredvid kanonen. Och nu kom icke någon engelsman vidare
fram för att ladda och afskjuta kanonerna. Boerna sköto lugnt som
på jagt. Förgäfves sköto de infanterister, som tjenade artilleriet
till betäckning. De sågo ingen fiende, utan hade blott ett obestämdt
mål i de platser, från hvilka skotten kommo och krutröken
uppsteg. Visst snuddade kulorna mot de stenar, bakom hvilka boerna
lågo, men ingen enda boer blef träffad. Icke en gång en häst
blef skjuten, ty baas van der Goot hade, sedan de första angriparne
blifvit tillbakadrifna, förutseende en allvarsam strid, låtit föra
hästarna till en säker plats, flere hundra steg bakom.
Under det att nu det engelska fotfolket blef allt oroligare,
och utan officerare under fruktan och bestörtning sköto på måfå,
fälde den ena välrigtade kulan efter den andra från boernas sida
man på man i deras led. Denna ojemna kamp varade ej länge.
De ännu öfverlefvande artilleristerna hemtade kanonvagnarna,
fastgjorde kanonerna och piskade på mulåsnorna. I vild flykt ilade
de tillbaka, och snart hade artilleriet försvunnit bakom en krökning
på vägen. Fotfolket följde efter i en oordnad hop. Så tappra
och uthålliga de engelska trupperna än voro, denna fiendens
långsamma eld, under hvilken intet skott bommade, uppfylde dem
med fasa. De kunde icke längre uthärda att vara måltaflor för
osynliga skyttar, hvilka på ofantliga afstånd träffade så säkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
