Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slipadt i änden. Regmnakaren sade, att han spetsat verktyget
mot fönsterplattan af sten. Sedan hade han med det uppbrutit
jernblecksgolfvet, röjt undan sanden der under och slutligen
äfven uppryckt de jernplåtar, som bildade taket i Pieter Maritz
rum. Han hade hoppats från detta rum kunna på ett streck
glida ned på gatan. Strecket hade han förfärdigat af
madrass-öfverdraget, hvilket han skurit i remsor, dem han hopbundit.
Pieter Maritz funderade. »Kunna vi icke från ditt rum
komma någonstädes?», frågade han. »Om vi klättra ned här,
komma vi rakt på skyltvakten, och han skjuter på oss eller gör
allarm.»
»Vi kunna från mitt rum endast komma ut på taket», sade
regmnakaren, »och taket är för högt att klättra ned ifrån. Strecket
är icke långt nog.»
»Låt mig se, huru det är der uppe!», sade Pieter Maritz.
Han sköt bordet under öppningen i taket, steg upp på det
och kunde då med händerna nå kanten af hålet. Han lyfte sig
upp, och regnmakaren följde efter. Det öfre rummet var mycket
mindre än det undre, blott en liten takkammare, och på det sneda
taket var ett gallerfönster, som likväl var stort nog att komma
ut igenom. Pieter Maritz tog jernverktyget och stälde sig på
regnmakarens axlar för att kunna arbeta der uppe. Möbler
funnos alls inga här, endast innehållet af den sönderskurna
madrassen låg på golfvet. Med stark hand lyfte Pieter Maritz
hela gallret, som bestod af en sammanhängande ståltrådsväfnad,
ur sin infattning. Derpå svängde han sig ut och satte sig på
fönsterkanten, med öfverkroppen framskjutande öfver taket.
Han såg sig omkring. Taket var icke mycket brant, men
glatt, och dimman hade öfverdragit det med ett glänsande, vått
lager. Det var gjordt af jernblecksplåtar liksom golfvet och
hade många fönster, hvilka förmodligen äfven gingo in till
fängelserum. Rundt omkring såg Pieter Maritz tak, hvilka lågo lägre,
men intet enda stötte intill fängelset nog nära, för att man skulle
kunna hoppa ned derpå, utan öfverallt omgafs den allena stående,
stora stenbyggningen af en öppen plats. Himlen var omvexlande
ljus eller mörk, allt efter som molnen drogo öfver den. Högst
märkvärdig såg härifrån den stora gruföppningen ut, som Pieter
Maritz sett i förbifarten. Ty på bottnen och sluttningarna brunno
hundratals lampor eller facklor, och den svarta afgrunden tog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
