Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu dracks det portvin. En mängd officerare begärde fram
tärningar och spelade om guldhögar, som de satte ut på den gröna
duken. Men Pieter Maritz spelade ej. Han ville gifva sina
penningar åt modren och var kallblodig nog att tänka, att
tärnings-spelet var ett betänkligt nöje. Han började önska, att drickandet
skulle upphöra. Vinet smakade honom ej längre. Derför passade
det honom, då lord Fitzherbert och fransmannen, hvilka
äfven-ledes icke spelade, föreslogo, att de skulle fara ut och åka. Han
reste sig och gick ut med dem. Verlden föreföll honom emellertid
mycket besynnerlig. Tälten tycktes dansa, så att han åter måste
skratta. De gingo till fransmannens tält, denne lät spänna för en
lätt vagn med fyra små transvaalska hästar, tog sjelf tömmarna,
och lorden och Pieter Maritz satte sig inne i vagnen.
Att under denna färd ingen olycka skedde, var märkvärdigt.
Det gick i susande galopp öfver stock och sten, och ofta låg
vagnen på sida, så att två hjul sväfvade i luften. De besökte
»underträdet» fem kilometer från Pretoria, ett jetteträd, hvars grenar
sträcka sig ned mot jorden och slå nya rötter, så att detta enda
träd bildar en hel liten skog. På återvägen foro de öfver en brant
höjd med afgrunder på sidorna, och Pieter Maritz blickade ned
med den känslan, att det vore högst troligt, att i nästa ögonblick
vagn och hästar och menniskor skulle ligga der nere. Detta var
hans sista tanke för dagen. Han visste ingenting af det, som
sedan skedde, förr än han vaknade i sin bädd på Café de 1’Europé
och nöjd, men förvånad såg morgonsolen skina in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
