Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han blifvit förenad genom minnet af gemensamma äfventyr.
Lorden visade honom sina tre hästar; rappen stod bland dem. Pieter
Maritz tog af gammal vänskap den vackra, svarta hästen, med
hvilken han förr en gång ridit i kapp. Hästen fick dragongardets
präktiga mundering, och derpå sutto de båda unga männen upp.
»En förbannad karl är du emellertid», sade lorden, sedan
de första berättelserna voro utbytta. »Knappt har du kommit till
vårt läger, förr än du kommer i delo med den farligaste mannen
i hela armén, med löjtnant Dubois. Det förvånar mig, att han
ej sköt dig.»
Han berättade nu, att löjtnant Dubois var fransman och under
trettio år hade varit med i Frankrikes alla fälttåg i Mexiko,
Algier, Italien, Krim och Kina, och efter kriget mot Tyskland, i
förargelsen öfver fransmännens nederlag, trädt i engelsk tjenst.
»Vi skola söka försona honom», sade lorden. »Jag skall
bjuda honom på middag i dag. Då fån I klinga med hvarandra
och göra upp er tvist. Han är en rolig karl, full af historier
från alla verldens länder, talar många språk och fäktar som en
djefvul.»
Snart hade de unge männen på sina snabba hästar
upphunnit de andra officerarne, och nu sågo de äfven det nya
regimentet nära intill lägret. Sällskapet från Pretoria skilde sig här
från regimentet, då det icke ville följa med in i lägret. Många
granna hästar och vackra eki pager voro ute, och hela tåget med
Pretorias borgarfamiljer körde och red nu stora vägen tillbaka in
till staden. Nu blef den unga flickan synlig, och lorden, som mer
såg efter familjerna än efter regimentet, upptäckte henne genast.
»Blixt och dunder», ropade han, »är det icke Jager, som
den förtjusande flickan der borta rider?»
»Jo», sade Pieter Maritz rodnande, »jag har lånat Jager åt
den unga damen, emedan hon var ledsen öfver att ej få rida ut.
Jag gjorde hennes bekantskap i går afton, och hon visade mig
mycken vänlighet.»
Lord Fitzherbert såg på honom och storskrattade, så att
Pieter Maritz blef blodröd.
»Kom och presentera mig för henne!», sade lorden.
»Visserligen vilja herrar boer icke veta af oss, och om de i dag kommit
ut, skola vi ej inbilla oss, att de gjort det till våra truppers ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
