Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus, så att det var ljust som om dagen. Stolarna voro klädda
med rödt siden, och gardinerna voro af fin spetsväfnad.
Emellertid fick han icke länge vara i fred. En storväxt
dam, ungefär vid hans moders ålder och med ett dyrbart smycke
af gula och violetta stenar kom jemte en äldre herre bort till
honom, tog honom vid handen och ledde fram honom under
kronan, under det hon på en gång frågade honom om tjugu saker.
I synnerhet skulle han berätta, om huru många hustrur
Tschet-schwajo hade.
Pieter Maritz sade, att allt som alls kunde de väl vara
omkring sex hundra.
»Sex hundra hustrur!», ropade damen högt. »Mina vänner,
hvilken gräslig man!»
Pieter Maritz måste berätta mycket om Tschetschwajo. Den
svarte konungen tycktes genom sin seger öfver engelsmännen
hafva blifvit en uppburen personlighet i Pretoria. Småningom
öfvervann Pieter Maritz sin blyghet, var medelpunkten i en stor
krets, som alltjemt ökades genom nya gästers ankomst och
berättade, hvarvid han helt och hållet glömde, att han icke befann
sig ute i marken eller i bivuaken. Han hade tacksamma åhörare,
de hängde fast vid hans mun och afbröto honom ofta med utrop
af förvåning. Stort intryck gjorde Tschetschwajos ring. Pieter
Maritz bar den ännu i remmen kring halsen; han löste af sig
den, och ringen gick ur hand i hand.
»O, en sådan ring!», ropade damerna. »Hvilka fingrar
konungen måtte hafva! Han är väl en rigtig jette!»
Nu kom Pieter Maritz i en ny förlägenhet. En betjent
till-kännagaf, att supén var serverad och öppnade flygeldörrarna till
en stor sal. Herrarna bjödo damerna armen, och Pieter Maritz
fick tillbaka sin förra ångest. Huru skulle han nu bära sig åt?
»Var så god och för ut min brorsdotter», sade
finanssekreteraren till honom, i det han ledde fram till honom den unga
flickan med rosorna.
Han såg i förtviflan på den unga damen, men hon log
vänligt och kom honom till hjelp i hans tafatthet. Hon lade sin
smala hand på hans arm och förde honom ut i matsalen. Der
satte han sig bredvid henne vid det långa bordet. Det var täckt
med en snöhvit duk och skimrade af silfver, kristall och porslin.
Slipade karaffer med mörkrödt och gult vin stodo mellan tall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
