Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han befann sig på en höjd, från hvilken han kunde öfverskåda
slagfältet, och var så nära, att han tydligt kunde urskilja de enskilda
personerna. Med omotståndlig dragningskraft lockade honom den
förskräckliga anblicken, så att han stannade och såg på med
ofrån-vända blickar, ehuru faran var så hotande nära. Zuluerna voro
nu på hundra stegs afstånd från det engelska infanteriets orörliga
linie och kastade två gånger sina assagaier. Derpå grepo de till
sitt älsklingsvapen, stöt-assagaien, och rände med demoniskt tjut
mot handgemänget med de hvite. Engelsmännen veko ej ett steg.
Vissa om att de måste dö, ville de dyrt sälja sitt lif. Till sista
ögonblicket fortsatte de sitt säkra, hastiga skjutande, så att zuluerna
stupade led för led; sedan höllo de bajonetterna mot den vilde,
svarte fienden. Men ingenting kunde hålla zuluerna tillbaka.
Som djeflar rusade de fram, deras fjäderbuskar fladdrade i
krutröken, och deras vilda strupar utstötte de hemskaste ljud. De
voro i sådant stridsraseri, att de ryckte upp de fallne från marken
och höllo dem framför sig som sköldar, ja, de togo sina egna
dödade och sårade kamrater och slungade dem på bajonettspetsarna
för att bana sig en väg.
Nu utgjorde de svarta kropparna och de röda rockarna
endast en oredig massa, och på ett fruktansvärdt sätt arbetade
stöt-assagaien. Man efter man föllo engelsmännen genomborrade på
den plats, der de stodo. Nu slog den officer, som kommenderade
artilleriet, långa spikar i tändhålen på kanonerna för att göra dem
obrukbara, och sekunden efter stötte en induna spjutet genom
bröstet på honom. Nu föll den underofficer, som skrattat så
mycket, genomborrad till marken; nu sjönk öfverstlöjtnant Pulleine
med sin häst, träffad af flere skarpa spetsar; nu störtade
öfverstlöjtnant Durnford, i raseri huggande omkring sig med sin sabel.
Hvar man stupade som en hjelte. Officerarne sköto med sina
revolvrar, till dess de icke längre hade något rum att skjuta. De
svängde sabeln med högra handen, under det de sköto med den
venstra, ocfi hvar enda en sålde sitt lif för ett pris af flere fiender.
Zuluerna togo språng som pantrar och skydde hvarken fara eller
skott eller hugg. Deras nakna svarta kroppar störtade sig i
segeryra, dödsföraktande, öfver de hvite, och deras spjut utbredde död
öfverallt. Till och med hästar och oxar blefvo nedstuckna, och
blott med yttersta ansträngning lyckades det höfdingarna att rädda
en del af djuren som segerbyte. Dabulamanzis mörka gestalt på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
