Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lykta och gick förut uppför trappan med sin slamrande
nyckelknippa. Pieter Maritz var som i en dröm och lät göra med sig huru
som helst. Fångvaktaren läste upp en dörr i öfre våningen, släppte
in honom, stälde lyktan på bordet, som var den egentliga möbeln
i det tomma rummet, satte sig på en pall med armarna i sidorna
och frågade: »Säg mig nu, gosse, hvarför är du här och
hvar-ifråu kommer du?»
Pieter Maritz tinade upp något vid den godmodiga tonen i
denna på hans modersmål framstälda fråga och berättade i
korthet sina äfventyr under sist förflutna tid, samt att kommendanten
låtit inspärra honom, emedan han talat om den Sydafrikanska
republiken.
Den gamle boern skakade på hufvudet. »Ja, min gosse»,
sade han, »det var en stor dumhet af dig.»
»Men säg då, onkel», ropade Pieter Maritz, »har jag då icke
rätt? Äro vi då icke fria medborgare i den Sydafrikanska
republiken.
»Tyst, tyst!», sade boern, »håll munnen på dig, pojke, att
icke någon hör det. Visst har du rätt, men det är icke alltid
klokt att säga sanningen.»
»Men säg mig då, huru kan det komma sig, att ni är
fångvaktare hos engelsmännen?», frågade Pieter Maritz. »Ar icke
ni också en fri boer?»
Gubben ref sig förläget bakom örat. »Jo ser du, min gosse»,
sade han, »min gumma och jag, vi bo här ensamma i det stora
huset och barnen äro alla ute och hafva sina egna farmer.
Derför har jag uppgjort kontrakt med engelsmännen, att jag hyr
ut åt dem mitt hus till fängelse samt föder och bevakar fångarna.
De betala mig härför vackra penningar, och i dessa svåra tider
afslår icke en klok man sådant. Men du är säkert hungrig,
min gosse. Vänta litet, så skall jag gå efter mat åt dig!»
Gubben steg upp och gick ut med sin lykta samt läste
utifrån dörren. Pieter Maritz gick till fönstret och såg genom
jern-gallrets små fyrkantiga rutor ut på gatan. Ehuru det var sent,
var ännu en mängd menniskor i rörelse, som roade sig med att
prata i den svalare aftonluften vid stjernornas sken. Pieter
Maritz såg nästan medvetslöst ned på den brokiga skaran. Han
tänkte på hemmet. Huru skönt han hade målat för sig det snara
återseendet! Nu var allting annorlunda, allting osäkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
