Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gält, ihållande jubelrop. De tittade ut öfver häcken och sågo
hela Ulundi i rörelse. Alla rusade ut ur sina hyddor.
Regnma-karen kom. I tjusningens högsta tonarter skreko tusen röster.
Efter en stund såg man allt folket löpa i en bestämd rigtning.
De drogo till en liten flod utanför staden. Regnmakaren hade
stannat utanför Ulundi och skickat ett bud och befalt folket att
tvätta sina fötter före hans intåg. Nu sprungo alla, ädlingarna
och folket till floden; till och med de hvites tre kristna tjenare
grepos af den allmänna yrseln, och missionären och Pieter Maritz
blefvo allena. Konungen med sitt hof och sina hustrur stannade
hemma; likväl undergingo äfven de en fottvagning. Märkvärdigt
föreföll det de hvite, hvilka skrattade öfver denna händelse, att
plötsligt, medan folket ännu tvättade sig, mörka moln uppstego
på den sedan flere veckor klara himlen.
Missionären och Pieter Maritz gingo nu åt det håll, der
regnmakaren var, och befunno sig snart bland en packad skara, som
gick den mägtige mannen till mötes. Alla pekade mot himlen
och visade hvarandra de moln, som drogo öfver honom. Just
då regnmakaren nedsteg från kullen, på hvilken han väntat, och
skred in i staden, började blixtarna lysa, ett förskräckligt
åskdunder att rulla och några tunga droppar falla. Zuluerna råkade
i sådan glädje deröfver, att deras skrik öfverröstade åskan. De
dansade, sjöngo, blåste på sina musikinstrument, slogo trumma
och spelade på giga. Folket var som gripet af vansinne.
Midt under denna yra skred regnmakaren fram med
hög-buret hufvud och orörlig min. Han var en ståtlig man och blef
genom sin hufvudprydnad ännu ansenligare. På hans hufvud
höjde sig en mer än fotshög byggnad af upptornadt hår, fjädrar,
skinn, perlband och guldsirat. På bröst, armar och ben hängde
dyrbara kedjor och mycket besynnerliga prydnader af elfenben.
Då han helsade höfdingarna, tackade han nedlåtande och sade,
att man i år skulle vara aktsam och lägga trädgårdarna på
kullarna och icke lemna boskapen i dalarna, på det icke himmelens
forsar måtte skölja bort alltsammans. Under det han så talade
och tunga droppar föllo, trängde sig några doktorer, hvilka
om-gåfvo den berömde regnmakaren, och speglade sig i hans glans,
då han ju utgått ur deras stånd, fram till missionären och
hånade honom.
»Hvar är nu din Gud?», sade en. »Såg du vår Morimo?»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
