- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
168

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gen, prinsen och följet stalde upp sig, och de hvita stodo strax
bakom konungen. De utvalde männen voro sannolikt de bästa
skyttarna, och de sköto verkligen mycket bra.

Konungen såg sig om efter de hvita för att höra deras
bifall ; då märkte han det spända intresse, med hvilket Pieter Maritz
såg på måltaflan, och att gossen instinktlikt gripit sin bössa med
båda händerna. Han log och uppdrog åt missionären att säga
Pieter Maritz, att han finge täfla med konungens garde. Rodnande
trädde gossen fram. Allas ögon voro rigtade på honom.

Han stälde sig midt framför taflan, sigtade, sköt och träffade
figuren midt i ansigtet.

Konungen nickade.

»Mynheer,» sade Pieter Maritz till missionären, »var så god
och säg konungen, att jag nu ämnar träffa högra ögat!»

»Men, min kära gosse, akta dig för att håna konungen genom
att skjuta bättre än hans folk!», svarade den gamle mannen.

»Hvad säger gossen?», frågade Tschetschwajo.

»Han vill träffa figurens högra öga», sade missionären
upp-rigtigt, ehuru ogerna.

»Det må han göra!», ropade konungen. »Zuluerna skola göra
det samma.»

Pieter Maritz lade an, skottet small, och det markerade stället
träffades.

»Nu, vårt folk!», sade konungen. Zuluerna sköto, men deras
kulor träffade visserligen i hufvudet och hatten på figuren, men
af nio skott hade ännu intet träffat ögat. Då träffade det tionde,
och konungen nickade tillfredstäld. Men sedan förfelade alla de
efterföljande målet. Ögonen rullade fruktansvärd! i de svarta
ansigtena, de hvita tänderna lyste, och en stark upphetsning rådde
i konungens följe och bland gardisterna.

Men Pieter Maritz sporrades åf ärelystnad. Det hade
förargat honom att måltaflan förestälde en boer, och han ville visa
dem, hurudana boerna voro.

»Detta är icke något mål för en boer», sade han stolt. »Det
är alldeles för stort. Konungen borde låta uppsätta en tranfjäder
på en spjutspets och ställa spjutet på längre afstånd.»

Dessa ord öfversattes för konungen, och han sände en induna
att uppsätta det nya målet. På tre hundra stegs afstånd sattes
ett spjut ned i marken, och en liten svart fjäder fästes på dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free