Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som skulle vingar växa ut på dem, med hvilka de skulle svinga
sig ur fångenskapen. Tanken, att åter sitta i sadeln och kunna
rida derifrån, var så ljuf, att de för den till och med glömde den
oro, som den påtvungna resan till Zululandet måste väcka.
Lordens sår hade nu blifvit fullständigt läkt. För längesedan hade
han borttagit plåstret, och den öppna skåran hade slutit sig och
endast lemnat qvar en rödaktig strimma. Då nu djuren ändtligen,
visserligen icke väl ryktade, men friska och väl födda, leddes fram
af två kaffer, bröto tårarna fram i boersonens ögon, och lorden
kunde med möda beherska sin rörelse. Pieter Maritz sprang med
ett glädjeskri mot Jager, omfamnade hans hals och tröttnade ej
att stryka honom och tala med honom. Jager gladde sig äfven
öfver återseendet, strök sitt hufvud mot gossens axel, gnäggade
och skrapade med foten. Full af lefnadslust svängde sig gossen
upp i sadeln och red jublande omkring på den fria platsen. Lord
Fitzherbert betraktade sadeln på rappens rygg. Den förr ljusa
läderfärgen hade blifvit svart, och lädret var alldeles flottigt, ett
tecken till, att väl mången gång en af fett skinande röfvare suttit
i den. Men han öfvervann sitt eckel i glädjen öfver att åter ega
sin vackra häst. Så satt äfven han upp och försökte djuret i
alla gångarter. Det hade glömt bort skolridten något, men benen
voro friska, och den unge officern andades ut vederqvickt. Sedan
kommo röfvarena fram med vapen. Pieter Maritz fattade sin faders
goda gevär och såg, att de skjutkunnige svarte hållit det i godt
skick. Det var rent och smordt och fjedrama spänstiga. Äfven
patronremmen och hirschfängaren fick han tillbaka, och snart var
han rustad och beriden, som då han lemnade boerlägret för att
öfvervaka zuluerna. Nu var ställningen förändrad: han var fånge
och bevakad af Humbati och Molihabantschi. Lorden fick igen sin
pallasch, sin patrontaska med det guldstickade bantleret och sin
hjelm. Han gjorde en egendomlig, om också icke okrigisk, figur
i missionärens rock, öfver hvilken han spände värjgehänget och
hängde bantleret. Till och med sitt ur och sitt etui fick han
tillbaka, endast börsen med penningarna var borta. Han skref några
ord på en papperslapp, som han stack in i cigarretuiet, red fram
till Fledermaus och räckte honom det.
»Tag detta till ett minne, negerröfvare!», sade han på
engelska, hvilket Fledermaus icke förstod. »Och om mina landsmän
en gång komma att binda dig vid ett träd till välförtjent lön för
Niemann, Pieter Marilx.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
