Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbi afgrunden och nära den gröna kullen, på hvilken främlingen
stått, och landet var rundt omkring skönt och ljust; men då jag
nu ville tilltala främlingen, var han försvunnen.»
»Och hvad tänker du sjelf om denna dröm?», frågade
missionären. »Hvad, menar du, att den kan betyda?»
»Denna dröm sitter som en förgiftad pil i köttet på mig»,
svarade höfdingen. »Jag kan icke tyda den, annat än på ett sätt.»
»Och hvilket sätt då?»
»Jag tänker, att stigen var den smala väg, om hvilken du
sagt mig, att den skulle leda till himlen. Den ljusa gestalten är
Frälsaren, om hvilken du sagt, att han vill frälsa alla menniskor.
Men elden och röken äro de lidanden, jag har att utstå, om jag
vill blifva en god menniska och en kristen. Ty jag är en
höf-ding, och mina krigare skola förakta mig och boerna skola döda
mig, när de icke längre behöfva frukta mig.»
Sedan han sagt detta, steg han upp och gick långsamt
der-ifrån och visade sig sedan ej på en hel vecka. De hvita
underrättades derefter om, att stigmännen skulle hålla en rådsförsamling,
en pitscho, som betschuanerna säga, på den fria platsen, khotla,
utanför Fledermaus’ by.
På utsatt dag sågo de hvita den ena krigarskaran komma
efter den andra med sina anförare i spetsen, hvilka under
besynnerliga språng skredo framåt och svängde sina vapen. Alla de
särskilda afdelningarna af den stora röfvarskaran, hvilka bodde
här och der i bergen, samlades. De bildade en ring med ett
stort rum i midten, satte sig alla ned på marken och stälde sina
sköldar framför sig, så att en sluten vägg som en barriere omslöt
den inre ringen, under det att täta skaror lägrade sig utanför den.
Genast uppstämde de en gemensam sång, och Titus Afrikanen,
såsom den förnämste bland dem, utförde på den fria platsen i
midten en dans med högtidliga steg och hopp efter musiken.
Derpå satte äfven han sig, och en af anförarne uppstod och höll ett tal,
som han inledde med ett trefaldigt tjut. Detta tal innehöll en skarp
dom öfver de båda höfdingarna Titus Afrikanen och Fledermaus,
och var kryddadt med mycket spetsiga anmärkningar. Höfdingarna
hade varit försumliga i sina omsorger för folkets väl.
Synnerligen vore Titus Afrikanen att klandra. I stället för att inhemta
anförarnes råd sutte han bland de hvite, och de pratade som
qvinnor. Derunder glömdes piundringstågen i det kringliggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
