Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelsmannen såg med fasa denna scen och utropade harmset:
»Jag önskar, att de der svarta odjuren en gång sjelfva finge magen
uppsprättad på sig.»
Pieter Maritz svarade ingenting. Han hade länge varit
bekant med kaffernas sätt.
Anföraren kom nu tillbaka till fångarna och uppmanade dem
att följa sig. Lorden stödde sig på gossens axel och båda gingo,
förbi den af jublande, dansande svarte omgifna elden, in i den
inre hålan.
Här var samlad en krets af män, hvilka sutto allvarsamma
och tysta nedhukade på hälame. Som det tycktes, innehade de
en upphöjd ställning, efter som de ej deltogo i den gemensamma
festen kring elden, och äfven voro bättre klädda än den stora
skaran. De voro mycket olika till färg och ansigtsbildning, så
att de lätt igenkändes som hörande till olika stammar. Några
voro rödbruna, andra kolsvarta, och så väl kafferns böjda som
hottentottens tillplattade näsa var här representerad. Alla hade
de vackra mantlar af tiger- och panterhudar och pryddes af
hals- och armband. De hade tobakspipor i handen och drucko,
emellan det de rökte, ur en stor flaska, som stod i midten, en dryck,
som Pieter Maritz genast på lukten kände igen som arrak.
Men uppenbarligen var den förnämste af dem alla en redan
till åren kommen man, som låg på en med lejonhudar klädd
hvilobänk. Han hade glänsande, brun hudfärg, lik rostadt kaffe,
och hans hår var mycket gråsprängdt. De kolsvarta ögonen voro
oroliga och genomträngande, näsan bred, ehuru ej tillplattad,
munnen utstående med tjocka läppar, likväl ej i så hög grad, att det
förlänade hans ansigte något djuriskt utseende. Det hade tvärtom
ett klokt uttryck, och ögon och panna beherskade dess nedre del.
Mannen var klädd i ett slags tunika af hvitt ylle, med korta
ärmar, och bar på sina muskelstarka armar breda, gyllene ringar.
Omkring halsen hade han en kedja af lejontänder, som
samman-höflos med guldtråd, och en lejonhud hängde öfver ryggen.
Omkring lifvet bar han ett läderbälte, i hvilket voro instuckna en
hirschfängare af europeiskt arbete och en perlemorknif. Han reste
sig och blef stående framför sitt läger, när fångarne fördes fram
för honom; dessa märkte då med öfverraskning, att herskaren
öfver den stora vilda skaran var en liten man, med en växt under
medelmåttan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
