Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora penningsummor i lösen. Kanske de här menniskorna hört
talas om sådana vackra seder?»
»Det tänker jag icke», svarade Pieter Maritz. »Jag tror, vi
råkat i händerna på Titus Afrikanen och Fledermaus. Ty detta
är den trakt, man betecknat som deras uppehållsort. Detta måtte
vara Drakbergen, och i dem husera dessa röfvare. Men då de
icke genast dödat oss, vet jag ej, hvad de ämna göra med oss.»
»Ja så, ni tror således, att vi äro på väg till dessa beryktade
röfvare? Då har jag genast i början af min vistelse i Afrika
intressanta erfarenheter att göra. Men, min käre gosse, det är i
sjelfva verket alldeles enahanda. Det här är åtminstone något
nytt, och säkert är det värsta, som kan hända oss, det, att man tager
våra lif, och då få vi säga en mycket tråkig verld farväl.»
Pieter Maritz såg med häpnad på lorden och förstod icke
alls, hvad denne sade.
»Hvad menar ni, att vi skulle kunna göra?» fortsatte
engelsmannen. »Skulle det ej gå an att börja en strid med våra
väktare? De hafva sådana spetsiga spjut. Med dem skulle de fort
kunna sticka ned oss, och vi sparade oss då kanske mycket ondt.
Huru skulle det vara, att rycka spjutet från en af negrerna och
sticka ned honom? På det sättet hade vi en fiffig strid satt igång.»
Pieter Maritz skakade på hufvudet. »Mynheer, jag tror fallet
från hästen gjort er en smula förryckt», sade han i upprigtig ton.
»Tänk ej på sådant vansinne! Allt kan blifva godt igen, om vi
förtrösta på Gud.» Lorden såg på gossen med en egendomligt
rörd blick, och började så att tala om andra saker. Snart blef
han trött och lade sig på båren.
Den trakt, genom hvilken de färdades, blef allt vildare och
kalare, och det gick alltjemt uppåt. Visserligen gick vägen ofta
ned i en dal, men blott för att på andra sidan stiga ännu
brantare. Sedan engelsmannen åter lät sig bära, gick det med dubbel
fart, och Pieter Maritz hade svårt att följa med. Det svarta följet
tycktes hafva ett utsatt mål, som de i dag ville nå. Pieter Maritz
var både kraftig och uthållig, men likväl blef det honom mer
och mer svårt att hålla jemna steg med de svarta. Han var mera
van vid ridter än vid fotmarscher, och hans tunga stöfiar voro
honom ett hinder, under det kafferna med sina nakna ben och
fotter sprungo som gazeller öfver berg och dal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
