- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
52

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stödde sig mot dörrposten, höll händerna i fickorna på sina styfva
läderbyxor och mönstrade nykomlingarna.

»God dag, onkel», ropade gossen enligt landets sed.

»God dag, nevö», svarade boern utan att röra sig.

»Vill ni herbergera oss i natt?» frågade Pieter Maritz.

»TTvilka ären I och hvart ämnen I er?» frågade boern till svar.

Då kom missionären fram och gaf egaren upplysning om
resans mål och syfte.

Boern räckte missionären handen och bjöd honom komma in;
åt de svarte utvisade han en plats, der de kunde spänna från.

Missionären och Pieter Maritz trädde in i kammaren, hvilkens
golf liknade en tröskloge och bestod af lera och kospillning,
hop-stampadt till en fast, jemn massa. På en af de massiva
trästolarna satt husmodren, hvilken af gästerna höfligt helsades som
»tant». Hon var en välmående, trind fru med ett ansigte, som
gick i rödt, och hade i handen en stor snusdosa af silfver, ur
hvilken hon då och då betänksamt tog sig en pris. Bredvid
henne satt en uppvuxen dotter med blonda lockar och blåa ögon,
som besvarade gästernas helsning utan att se upp från de
skinnbyxor, hon sydde på. En gosse på tio år satt på golfvet och
täljde en elefant af trä.

Boern gick till skänken, tog fram en flaska och ett glas, och
bjöd sina gäster en välkomstsup. Sedan spottade han högst
konstmessigt genom halfva kammaren ut genom fönstret och gaf
frun i uppdrag att sörja för aftonvarden. Hon gick ut, och strax
derpå kom en svart tjenarinna in med en balja med vatten och
en handduk. Hon neg för missionären och bjöd honom tvätta
sig. Sedan han tvättat sitt ansigte, sina händer och fötter, visade
hon Pieter Maritz samma tjenst.

När sedan majsgröten rykte och oxstek och fårkött voro
framsatta på det stora bordet, inträdde småningom sju fullvuxna
söner, hvilka kommo från fälten, allesamman med långsamma,
tunga steg, sex fot långa, grofva och bredaxlade. Derefter kommo
fem döttrar från köket och trädgården, dugtiga flickor med röda
kinder och stora, hårda händer. Fyra svarta tjenarinnor i röda
ylleklädningar stälde sig blygsamt vid dörren.

Baas satte sig vid ena änden af bordet och inbjöd
missionären att taga plats bredvid honom. Äfven tanten satte sig; alla
andra fingo stå. Nu tog baas af sig hatten, slog upp en bibel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free