Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svarte tjenarne fäste tälttaket öfver vagnen, och missionären
med sitt följe kröp in.
»Jag skall stå vakt», sade gossen, och troget höll han ord,
med bössan på armen, hela natten. Han spejade oupphörligt
omkring sig för att få höra eller se något af zuluerna, ty han
plågades af fraktan att illa hafva utfört sitt uppdrag. Men endast
panterns och hyänornas tjut och lejonens rytande afbröto tystnaden.
En gång tyckte han sig se Molihabantschi. Han fick se ett par
glimmande ögon, hvilka han tyckte liknade krigarens, och för ett
ögonblick hoppades han i den uppdykande figuren varsna zulun.
Men i nästa ögonblick såg han tydligare. Ögonen tillhörde en
stor hyäna, och ännu flere par glimmande ögon tittade fram.
Djuren hade helt stilla smugit sig på dem, utan att de öfvertrötta
hästarna, som sofvo, bundna vid vagnen, märkt dem.
Pieter Maritz lade an på den första, och då skottet small,
välte hon sig dödligt träffad på marken; de öfriga flydde, men
ännu två gånger flögo de mördande kulorna in i flocken, träffande
två af djuren under flykten. Skrämda rusade de sofvande upp,
men lade sig åter, lugnade af gossen. Sedan blef det tyst rundt
omkring: knallen af menniskovapnet hade gjort vildmarken lugn.
Dock hvilade icke gossens ögon. De spanade efter
zulukonun-gens utskickade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
