Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja», sade hon och lade sin magra hand på det skrumpna
bröstet, »mina egna barn, tre söner och tvä döttrar. De hafva
dragit bort till de der blåa bergen och hafva lemnat mig qvar
att dö.»
»Och hvarför hafva de öfvergifvit dig? Säg mig det!» ropade
missionären med fasa och knäppte i hop händerna.
»Jag är gammal», sade hon, »och jag är icke längre stark
nog att tjena dem. När de gå ut på jagt, orkar jag nu mera
ej bära hem köttet åt dem. Icke orkar jag samla bränsle och
icke heller bära deras barn på ryggen längre.»
Missionären såg upp mot himmelen och grät. »O, hedendom!»
ropade han. »Du alla menniskors frälsare, låt din kärlek tränga
fram till dessa olycksaliga folk!»
Ej heller Pieter Maritz kunde dölja sin rörelse, och ehuru
hans tunga lådde vid gommen af hetta och törst, rullade stora
tårar utför hans kinder. Blott zuluerna sågo utan rörelse denna
scen och blickade föraktligt på de hvites tårar.
»Jag är förvånad öfver att se dig vid lif på denna plats»,
sade missionären å nyo. »Ty här stryka lejon omkring och de
måste hafva märkt dig.»
Den gamla qvinnan nöp med fingrarna i det lösa skinnet på
armen och sade: »Jag har hört och sett lejonen, men det fins
ingenting på mig att äta.»
Missionären tog upp en bit majsbröd och litet torrt kött ur
fickan. »Tag detta och ät, moder!» sade han. »Vi skola icke
låta dig dö här; vi skola taga dig med oss och sörja för dig.»
Gumman tog lifsmedlen, men när hon hörde missionärens
ord, började hon darra af ångest. »Jag vill icke med», sade hon
bönfallande, »lemna mig här! Det är så vår sed, jag är nära
döden och vill ej börja dö en gång till.»
Förgäfves talade missionären med henne och lofvade stödja
henne, till dess de kommo fram till vagnen, och att framledes draga
försorg om henne. Hon blef så uppskakad häraf, att hon var
nära att få kramp, och missionären måste afstå från att taga henne
med. Likväl beslöt han att köra denna väg, sedan vatten blifvit
anskaffadt, då han icke kunde hafva hjerta att lemna den stackars
qvinnan öfvergifven här. Han ämnade afbryta sin resa och vika
af från den utstakade planen för att beskydda denna olyckliga
varelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
