Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty han vet att de äro krigare. Om boerna ville hjelpa den
mäg-tige konungen mot engelsmännen, så hjelpte de honom mot sin
egen hende. Humbati och Molihabantschi skulle hafva sagt de vise
bland boerna detta, men då ville boerna skjuta ned konungens
sändebud. Min unge vän är mycket vis, ehuru ännu ung till
åren. Han kan gifva Humbati och Molihabantschi ett godt råd,
huru de skola handla för att tillförsäkra boerna Tschetschwajos
vänskap.»
Med öfverlagd klokhet hade zulun valt för att tala detta just
ett ögonblick af stolt och modig upphetsning hos gossen. Och det
var nära, att Pieter Maritz gått in på att råda och hjelpa
sändebudet. Men medan det än var tid, påminde han sig sin
oerfarenhet och tillika det uppdrag han fått af baas van der Goot.
»Ar det ynglingarna bland zuluerna, som gifva råd åt
anfö-rarne?» frågade han leende.
Humbati vände sig till Molihabantschi och vexlade en
betydelsefull blick med honom. Båda förundrade sig öfver svaret.
»Jag kan blott gifva er båda ett råd», fortfor Pieter Maritz,
»att lugnt draga er väg fram till er egen gräns. Ty boerna hysa
ej förtroende till er, emedan Tschetschwajo ofta brutit in i vårt
land, och låtit sina härar drifva bort boskapen och bränna upp
byarna.»
Zuluerna utbytte ännu en blick; men de svarade ingenting
vidare, utan började stycka villebrådet, hvarvid de begagnade de
skarpa klingorna på sina assagaispetsar. Först öppnade de
magen på djuren, togo mycket skickligt bort tarmarna, och drueko
på sitt vilda vis blodet, som samlade sig i bukhålan, under det
att hjertat ännu pulserade. Sedan frånskilde de ryggen och skuro
ifrån bakdelarna och lade dessa stycken, väl invecklade i stora
blad för att blifva skyddade, på axlarna. Det öfriga läto de ligga.
Derpå anträdde alla tre återvägen till lägerplatsen.
Der hade under tiden tjenarne efter flere timmars arbete fått
ordning, och efter mycket sökande och motande drifvit i hop oxarna.
Två af dem fattades likväl, hvilka trots all möda ej kunnat
återfinnas, och sannolikt hade de blifvit sönderslitna af hyänorna. De
hörde juden till, och den olycklige mannen, hvilken redan förut
utstått så många vedervärdigheter, stod näppeligen att trösta.
Då jägarne syntes med bytet, träffades förberedelser till en
gemensam måltid, som skulle blifva både frukost och middag;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
