- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
31

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1806 måste kolonisterna afstå sitt välde i Kaplandet åt britterna
och det, som fliten och tapperheten, men äfven vinningslystnaden
fråntagit hottentotterna, tillföll nu som byte den starkare röfvaren.
Förbittrade drogo boerna allt längre åt norr, för att få stå under
egna lagar och ej under britternas, och år 1837 satte de fast fot
i de länder, som nu kallas Oranjerepubliken och Trans vaal. Ar
1848 grundade de under Andreas Prätorius efter öppen strid med
engelsmännen på Vaalflodens högra strand Transvaalska
republiken, i hvilken vi nu befinna oss, och 1854 förklarade sig äfven
boerna på venstra Vaalstranden, mellan Oranje och Vaal,
oafhän-giga och kallade sitt land Oranjerepubliken, oaktadt den engelske
guvernören öfver Kapkolonien Sir Henry George Smith den 3.
Februari 1848 förklarat drottningen af England för herskarinna
i alla dessa land. Sedan dess hafva boerna njutit mycken
frihet, ty engelsmännen hade icke magt att göra sitt välde gällande;
men nu har ställningen ändrats. För nio månader sedan, den
12. April 1877, anlände sir Theophilus Shepstone, kommissarie för
de inföddes i Natal angelägenheter, med en skara beridne
polis-tjenstemän till Pretoria, hufvudstaden i Transvaal, planterade der
den engelska flaggan och förklarade landet för engelskt. Det
förbittrade boerna i hög grad, och ho vet, hvilka strider och
gräsligheter komma att blifva en följd deraf.»

Pieter Maritz hade uppmärksamt lyssnat på denna berättelse,
ty mycket af det, som missionären sagt, var honom obekant och
det intresserade honom att lära känna förhållandena. Men
sär-skildt intresserade honom allt, som angick hans fädernesland.
Då missionären tystnade, såg gossen på honom med blixtrande
ögon och sade, med handen fast sluten om bössan: »Min far
kallade döende engelsmännen våra fiender, och jag hoppas vi snart
få visa dem, på hvilken sida rätten är.»

Missionären svarade ej; han begrep, hvad som föregick i
gossens själ. Han tog sitt astronomiska instrument och glödgade
magnesiumtråden. Då det utomordentligt klara ljuset flammade
upp, råkade de närvarande i högsta förvåning, emedan ingen af
dem hade sett ett sådant ljus, och då missionären vid skenet
arbetade med sextauten och ömsom betraktade himmelen, ömsom
talen på instrumentet, ryggade zuluerna tillbaka, fulla af fasa.
De voro öfvertygade, att detta var trolldom, en iskall kåre gick
efter ryggen på dem och deras läppar blefvo livita af förskräckelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free