Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till stället, och äfven zuluerna sprungo ut i vattnet och hjelpte till
att skaffa de simmande sakerna i land. Med stor svårighet
lyckades man slutligen få upp vagnen, och få den dragen upp på
land af oxarna. Här var nu stor nöd å färde. Egaren till den
förolyckade vagnen, en lång, mager man med gul ansigtsfärg och
svart skägg, klagade högt och sprang fram och tillbaka och
tittade på kistor och lårar, der de lågo genomvåta i gräset. Så lät
han öppna dem, och hans svarta tjenare togo ut ur dem alla
möjliga slags band och dukar, tyg och färdiggjorda kläder, lärfter och
tvättkläder. Allt dröp af vatten, och egarens klagolåt blef mer
och mer högljudd.
»Rättvise Gud», ropade han gång på gång, »hälften af värdet
har gått förloradt!»
»Hvem är ni, min vän?» frågade missionären.
»Jag är Smaus Abraham ten Winkel», sade den svartskäggige
mannen. »Rättvise Gud, en sådan förlust!»
Dervid föll han öfver en saltsäck, som låg i gräset, lyfte upp
den och såg med djup bedröfvelse, huru det dröp af den.
»Hälften af saltet har nog runnit bort för mig!»
Så tog han en låda med spik och skakade den förtviflad.
»Tänk, om alla rosta sönder för mig!» ropade han. »Och den fina
rulltobaken!» klagade han å nyo och gick fram till en fjerding,
»Hu, så våt tobaken är! Ingen skall nu vilja röka den, aromen
är borta!»
Men nu började juden vidtaga verksamma mått och steg, för
att göra sin förlust så liten som möjligt. Han lät hänga upp alla
genomdränkta kläder och tyg på buskarna till torkning, och det
vardt en egendomlig anblick, att se stranden behängd med
mång-färgade tyg och bluser, byxor och fruntimmerskläder. Tobak och
salt bredde han ut i solen och spikarne torkade han med en
yllelapp.
Vid allt detta lät han sina svarta ögon rulla kring, för att se
efter, att ingen af främlingarna afhände honom något.
»Vanten bara, I skolen nog få lön för att I hjelpt mig, men
tålamod, tålamod!»
Men de svarte voro listiga. Kobus hade med skarp blick
upptäckt ett litet fat, som juden helt forsigtigt och hemlighetsfullt
rullat bakom en kaktusbuske, och kom bärande med det, som ville
han rädda det. Under det att den hårdt pröfvade juden torkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
