Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Elisabet, din man är död», sade K laas Buurman och lade
sin breda hand på den bedröfvade enkans skuldra, »men glöm
icke, att jag är hans broder! Jag vill äfven vara din broder.»
Enkan tryckte hans hand, omfamnade sedan sin gosse och
grät vid hans bröst. Slutligen rätade hon på sig, aftorkade sina
tårar och sade: »Pieter Maritz, hästen är trött.»
Gossen ledde djuret åt sidan och fodrade det, och hustrun
skickade de svarta tillbaka till deras arbete och hjelpte sjelf till
med det. Men Klaas återvände till sin egen vagn.
Pieter Maritz hade åt sig ordnat en hög af buskväxter
bredvid den halmbädd, som han beredt åt Jager, och sträckte nu ut
sig hos hästen. En kort stund såg han stjernorna tindra öfver
sitt hufvud, men så somnade han och vaknade ej, förr än det
var full dag. Han hörde ett oredigt sorl af hotande röster och
när han satte sig upp, såg han, huru på något afstånd boernas
svarta tjenare förde två andra svarte som fångar. Han kunde
på deras yttre lätt igenkänna dessa båda fångar som främlingar,
ty boernas tjenare gingo visserligen barben ta, men buro blå, röda
eller smutsigt hvita ylleskjortor, och de båda männen emellan dem
voro alldeles nakna med undantag af en smal gördel om länderna.
Pieter Maritz sprang upp från sitt läger och närmade sig nyfiket
gruppen. Han såg nu ändå tydligare, att fångarna måste tillhöra
en främmande stam. De voro mörka till färgen, högväxta och
af ett stolt utseende. Deras hår var konstrikt hopvridet i små,
krusiga lockar och fasthölls af stelnadt fett; deras kroppar voro
mindre tjockt ingnidna med olja än annars fallet brukar vara
hos kafferna, och de hade en viss värdighet i sitt uppträdande,
så att gossen tänkte, att de måtte vara förnäma män i sin stam.
Han följde den larmande hopen in i lägret, der man nu, vid
dagens inbrott, började vakna, och såg att flere äldre boer
samlats och, stödda mot sina bössor, inväntade de svarte.
Med mycket skrik och synbarligen i känslan af sin egen
stora vigt, berättade de svarte tjenarne, att de upptäckt dessa
främlingar i närheten af missionärens vagn, och att de säkerligen voro
spioner. Derpå stälde den äldste bland de närvarande boerna
några frågor till främlingarne; men dessa svarade icke, förstodo
efter allt utseende icke holländska språket och pekade blott på
missionärens vagn eller sökte med åtbörder gifva till känna, att de
hörde till honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
