Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Ryssland och Polen i 19:de årh. Storhärtigdömet Varschau. Alexander I. Wienerkongressen fjättrar kungariket Polen vid Ryssland. Nikolaus I. Polska upproret 1830—31. Alexander II. Polska upproret 1863. - Polen och Alexander II. Polska upproret 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förtryckta söka nödvändigtvis att med våld befria sig från
förtrycket; och en nation, som har tålamod nog att i oändlighet
bära förnedringen, skulle med skäl anses feg och ovärdig att intaga
en plats bland fria folk.
Revolutionerna 1830 och 1863 utvisade emellertid polackernas
manhaftighet och fosterlandskärlek. Deras hängifvenhet för Polens
sak och deras offervillighet ha visat, att de äro en nation, värd
hela världens sympati, under det den moskovitiske kolossen, som
krossat den gång på gång, blott ingifvit afsky för dess illgärningar
i Polen.
Upproren ha låtit polackerna häfda sin ställning som nation
och visa Europa, som vandt sig att betrakta Polen som en del af
Ryssland, att de ej ville se sitt upplysta land endast som en drabant
till det halfbarbariska moskovitiska riket, för hvars intressen
polackerna skulle vara passiva redskap.
Polackerna ha i sina uppror visat sin samhörighet med Europa,
och Europa borde ha insett nödvändigheten af att bistå sitt polska
element, så utmärkt för brinnande patriotism och hängifvenhet för
ädla syften, så egnadt att genom rik utrustning af såväl förstånd
som hjärta befordra den gemensamma högre kulturen[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
