Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå. - Paul I:s, Alexander I:s och Gustaf IV Adolfs politik gentemot Napoleon intill 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt slagen af Napoleon och Davoust vid och
(okt. 1806) och kort dårpå blef en afdelning slagen af Bernadotte
vid Halle samt flyende rester vid andra ställen. Napoleon intågade
nu som segrare i Berlin. Under sin vistelse här iade han första
grunden till det s. k. kontinentalsystemet, som afsåg att stänga alla
kontinentens hamnar för engelska fartyg.
De svenska trupper, som stodo vid Lybeck, tillfångatogos af
Bernadotte, men som Napoleon för tillfället önskade vänskap med
Sverge, slöts en för svenskarne fördelaktig vapenhvila.
Den i
Pommern stående
svenska hären, som
hotade fransmännens
förbindelser, var
för Napoleon en
ganska oläglig
fiende, och han sökte
därför förmå
Gustaf Adolf att
utträda ur
koalitionen och draga sina
trupper ur
Pommern, för att
sedan i förbund med
Frankrike anfalla
Ryssland från
Finland. Redan i juni
månad hade han
förespeglat Gustaf
Adolf besittningen
af Norge, om
denne ville utträda ur koalitionen och erkänna honom såsom
käjsare. Samma anbud hade Bernadotte gjort genom de svenska
officerare, som tillfångatagits vid Lybeck. Men Gustaf Adolf ville icke
höra talas om den minsta afvikelse från den politik han såsom
Rysslands bundsförvandt ämnade följa.
 |
| Fig. 104. Napoleon |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
