Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XVII. Finlands eröfring. Röfvarpolitik. Alexander I och Napoleon I vid freden i Tilsit 1807. Kriget i Finland och Sverge 1808—09; förrädarnes hjälp. Finland ställes under ryske tsaren. Landtdagen i Borgå.
- Paul I:s, Alexander I:s och Gustaf IV Adolfs politik gentemot Napoleon intill 1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lan Frankrike och Ryssland, därvid ock en hemlig konvention
in-gicks, hvilken stadgade Frankrikes och Rysslands diktatur vid
ordnandet af de europeiska staternas förhållanden. Omsider blef
emellertid vänskapen afkyld, icke minst genom ryska ambassadören i
Paris, Markov, som var rojalistemas förklarade vän, hyste sympatier
för Österrike och blef öfverbevisad om delaktighet i några mot
franska regeringen riktade nidskrifter, hvarför han slutligen måste på
anmälan återkallas.
* *
*
Gustaf IV Adolf, som 1797 ingick giftermål med prinsessan
Fredrika af Baden, syster till Alexander I:s gemål Elisabet, närmade
sig snart Ryssland. Han begaf sig till Petersburg för att med Paul
1 rådslå om gemensamma åtgärder mot Englands tyranni på sjön,
och 1800 blef den väpnade neutraliteten af 1780 dem emellan samt
Danmark och Preussen förnyad.
Sedan Alexander I uppstigit på tronen, var förhållandet mellan
honom och Gustaf Adolf emellanåt spändt nog. En konflikt
uppstod dem emellan 1802, då ryske ministern i Stockholm vägrats att
färdas genom svenskt område, och Gustaf Adolf, då den finska
gränsen alltjämt förblef oreglerad, låtit måla hela bron vid Abborfors
med de svenska färgerna, fast Ryssland dittills innehaft ena hälften.
Detta väckte mycken förbittring i Petersburg, och man förbittrades
ytterligare, då kungen åt sin nyfödde andra son Karl Gustaf i
slutet af året gaf titeln Finlands storfurste, en titel, som ingen svensk
kung efter Karl XII begagnat. På grund af dessa tilldragelser
började Ryssland att göra omfattande krigsrustningar i början af 1803,
hvarför Sverge vidtog nödiga försvarsåtgärder i Finland. Emellertid
kom en förlikning till stånd, sedan andra makter trädt emellan.
Sverge hade ännu 11¡2 årtionde efter den stora franska
revolutionens utbrott ej varit indraget i Frankrikes krig. Så skedde först
under Gustaf IV Adolf. Han påvärkades starkt i sina krigiska
planer af samme Taube, som sporrade Gustaf Ill:s krigslystnad, af
Bourbonernas gunstling, Fersen, Armfelt, som benådats och återkommit,
Toll m. fl. republikhatare.
Trots sin ovilja mot Bonaparte, kunde dock Gustaf Adolf, då
Sverges väl så fordrade, en tid ingå på underhandlingar med
honom om fördrag, som han hoppades skulle lämna en ersättning för
de orättvisor Englands kaperier tillfogat Sverge. Men snart
ändrades stämningen genom emigranternas ansträngningar under Gustaf
Adolfs vistelse i Tyskland 1804. Napoleon s mord på härtigen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0394.html
