Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Ryssland och Sverge 1719—96. Rysslands krig och härjningar i Sverge 1719—21. Elisabets stfimplingar mot Sverge. Kriget 1741—43. Adolf Fredrik. Katarina II:s stämp-lingar. Försök att lösslita Finland; förrädarne, Anjalaförbundet. Gustaf III och ryska kriget 1788-90. Gustaf IV Adolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvandlades af ständerna till lifstids fängelse å Marstrands fästning,
sedan han först stått med halsjärn vid skampåle i Stockholm å
Gustaf Adolfs torg.
En ämbetsman i kansliet, Arckenholtz, som skrifvit hetsiga
partiskrifter mot Hattarne, samt en tjänsteman i kansliet, Mathesius,
som var finsk tolk och som haft umgänge — trots förbud — med
ryske legationssekreteraren, dömdes ock till fästning.
De öfriga häktade dömdes till lindriga straff.
Sekreta utskottet lät nu vidtaga allt kraftigare krigiska åtgärder,
och franska regeringen yrkade allt ifrigare på krig med Ryssland.
Kung Fredrik vanns för kriget och sedan 25 bönder blifvit insatta
i sekreta utskottet och bondeståndet vunnits för Hattarne, blef
slutligen • kriget förklaradi (juli 1741).
Alla fyra stånden voro med därom och i riksdagsbeslutet
förklarades, att "ryska hofvets uppförande, särdeles under de senare
åren, varit så ovänligt, att rikets ständer ej undgå kunnat att styrka
till krigs förklarande mot detsamma, hvartill de blifvit nödtvungna,
för att rädda rikets heder och anseende samt att i framtiden vinna
säkerhet för denna granne
Kriget med Ryssland 1741—43. Elisa bets stämplingar mot Sverge.
Freden i Åbo. Adolf Fredriks val; hans och svenska
regeringens brytning med Ryssland. Förhållandena i Finland.
I krigsförklaringen förklarades fiendtligheterna gälla blott den
«dåvarande tsaren« och "det ryska hofvet", men undvek man att
nämna ryska riket eller ryska folket för att gifva stöd åt det
gammalryska partiet, som rufvade på revolution och i hemlighet
underhandlade med svenska regeringen. Som krigsorsaker angåfvos, att
Ryssland inblandat sig i Sverges inre angelägenheter, t. o. m. dess
tronföljd, tillåtit sig hotfulla utlåtanden, låtit mörda Sinclair m. m.
Man har alltid ansett, att dessa skäl voro allt för lösliga för
att därmed framkalla ett krig och förvånat sig, att så kloka och
skarpsynta män, som de flesta af Hattarnes ledare voro, kunnat vara
med om en så farlig krigsförklaring.
Härvid är att märka, att kriget beslöts i väsentlig mån på grund
af Frankrikes påtryckning; redan i mars hade franska regeringen
höjt subsidierna till Sverge till öfver 1 1/a million kronor för det
fall, att Sverge anfölle Ryssland. Dock skulle understödet
hemlighållas.
En annan faktor måste ock hållas hemlig, eller
underhandlingen med Elisabet och gammalryska partiet, och sålunda kommo de
egentliga anledningarna ej till synes. Detta kunde ske, då man nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
