Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Ryssland under 70 år styrdt af tsarinnor och deras älskare. Katarina I. Anna Ivanovna. Elisabet och hennes krig med Fredrik d. store. Peter III. En mörderska på tronen: Katarina II och hennes regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utropade henne till käjsarinna. Regementets prest var tillstädes och mottog på ett krucifix truppernas trohetsed.
Regementena Semenovski och Preobaschinski följde Ismailovs exempel; två officerare, som vågade göra motstånd, blefvo genast arresterade.
En af regementscheferna tillstyrkte Katarina att begifva sig till kasanska kyrkan, där allt vore färdigt till hennes mottagande och där ärkebiskopen af Novgorod, åtföljd af de förnämsta ryska presterna, satte käjserliga kronan på hennes hufvud och utropade henne till alla ryssars själfher skar inna under namn af Katarina II, samt förklarade tillika den unge storfursten Paul som hennes tronföljare.
Hon mottog därpå folkets hyllning i Vinterpalatset och hade samma dag 20,000 man valda trupper till stöd.
De sammansvurne utspridde ett rykte, att Peter aflidit och att hans lik låg i en likkista, som fördes genom staden och omgafs af svartklädda soldater, bärande facklor.
Sedan äfven de intet anande stormännen aflagt trohetsed till Katarina, beslöt man i konseljen att tåga mot tsaren, som under tiden begifvit sig till Peterhof, och utdelade Katarina ett manifest om sin tronbestigning. Klädd i gardesuniform steg hon till häst, åtföljd af furstinnan Daschkov, likaledes klädd i uniform (denna blef ock utnämnd till öfverste vid gardet). Bränvin och öl utdelades till trupperna, som oaflåtligt hurrade för tsarinnan.
Då Peter underrättats om revolutionen i Petersburg, ville han söka en tillflykt i Kronstadt; men här var garnisonen redan vunnen för Katarina, och han måste vända om, hvarpå han begaf sig till Oranienbaum. Härifrån skref han till Katarina ett bref, däri han erkände, att han haft orätt och föreslog att med henne dela högsta makten. Då hon ej svarade, bad han i ett nytt bref på det ödmjukaste om förlåtelse och erbjöd sig att afsäga sig ryska kronan mot erhållande af en pension och tillstånd att begifva sig till Holstein.
Intet svar; i stället en order att locka tsaren till Peterhof för underhandling. Dit anländ, börjades sista akten af hans afsättning med afslitning af hans ordnar och kläder samt skymfning af soldaterna för att därpå sluta med ett upprörande och öfverlagdt mord. Panin förmådde honom att underteckna en deklaration, däri han förklarar sig på grund af oförmåga "utan tvång afstå från ryska rikets regemente".
Katarina inryckte hans förklaring i ett manifest, däri bl. a. står, att "hon aldrig hvarken haft afsikten eller önskan att komma till regeringen; att Gud genom sin okända försyn bestämt henne att uppstiga på ryska fädernas tron; att hennes olyckliga gemål visat förakt och otacksamhet mot sin högstsaliga, milderika tant käj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
