Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under tiden låg Karl XII alltjämt ovärksam i Timurtasch och
låtsades vara sjuk.
I Aug. 1713 inryckte ryssarne i Helsingfors, som fullständigt
utrymts af befolkningen, universitetet och ämbetsvärken, och snart
var hela södra Finland i fiendens våld. Den lilla finska hären, som
befann sig i ett så bedröfligt tillstånd, kunde, ehuru landskapens
invånare med entusiasm erbjödo sig åt fosterlandets tjänst, göra
föga motstånd mot den ryska öfvermakten. Väl räddades finska
arméns ära under Armfelts ledning, genom lysande tapperhet i
några träffningar, men den måste undan för undan draga sig
tillbaka norrut och gick slutligen öfver svenska gränsen vid Torneå
(sept. 1714).
Under tiden togo ryssarne Ny slott och vann tsar Peter sin
första sjöseger på Riilaks-fjärden, hvarpå ryska flottan öfverförde
12,000 man till Åland, hvars hela befolkning redan flyttat öfver
till Sverge. Ön förhärjades fullständigt och förblef sedan öde i 7
års tid.
På samma tid, då Finland sålunda steg för steg kom i
ryssar-nes händer, dröjde Karl XII fortfarande i Turkiet och fäste intet
afseende vid sina undersåtars lidanden. Också blef missnöjet mot
honom stort i Finland, och flere af landets framstående män: Arvid
Horn, biskop Gezelius, presidenten S. Leijonmark, landshöfding
Creutz m. fl. voro bland dem, som ledde rörelsen mot Karl XII:s
envåldsmakt eller, möjligen, hans afsättning.
I februari 1715 inföllo 250 ryssar i Torneå, då «bondemajoren"
M. Nyman försvarade staden med 18 man. Därpå kommo 550
kosacker) hvilka fördrefvos af 120 bönder från Neder-Torneå till
Kakamaån, där Kemi-bönder fortsatte fördrifvandet. Torne-bönderna
gjorde hvarandra det löftet att "hellre stå fienden emot till sista
man än lämna sig, sina hustrur och barn uti deras barbariska
händer".
Länge höll sig Kajana slott (vid Uleåträsk), men måste
slutligen kapitulera och sprängdes därpå i spillror (1716). Den ryske
kosackgeneralen Tschekin, som kommenderade belägringshären, bröt
kapitulationsvilkoren och sände besättningen till Ryssland i
fångenskap.
Sedan denna sista befästade plats fallit, drogs Armfelts armé
bort från Vesterbotten till Gefletrakten för att skydda Sverges kuster
emot ryska flottan. Senare på året gjorde kosackerna ett
härjningståg ända till Luleå — den första ryska invasionen i Sverge.
Ständiga ströftåg företogo kosackerna i Finlands norra trakter,
tills dessa alldeles ödelädes. Finnarnes gränslösa lidanden härunder
trotsar all beskrifning. De dolde sig djupt in i ödemarken i elän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
