Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Peter d. store och hans eröfringspolitik. Ryssland för öfvervikten i östra Europa. Karl XII:s krig med Peter d. store och August II. Östersjöprovinserna komma under Ryssland. Finland eröfras och ödelägges af ryssarne. Peter d. stores s. k. testamente.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att ha fast fot i Ukraina. Hur man kunde hysa något hopp
om framgång, är dock obegripligt.
Af svenska hären voro blott 18,000 man i stridbart skick, och
af artilleriet återstod blott 30 kanoner; krutet hade flere gånger
blifvit fuktigt och slutligen förlorat större delen af sin kraft.
Tsaren hade inlagt en stark besättning i Pultava, och hela ryska
syd-hären närmade sig på östra sidan om Vorskla-floden, vid hvars
västra strand Pultava ligger.
Svenskarne började stadens belägring den 1 maj och sedan
den i midten af månaden anlända ryska hufvudstyrkan uppfört
för-skansningar å ömse sidor om Vorskla och allt mera närmade sig
Pultava, uppförde svenskarne än flere förskansningar till sitt skydd.
Belägringen varade länge, men svenskarne hade ingen framgång,
och Karl kunde ej hindra Peter att inskicka till Pultava en
betydande förstärkning. Under tiden intogo ryssarne zaporogernas
huf-vudort, hvarigenom dessas mod sjönk och föga hjälp var att förvänta
af dem. I midten af juni lät tsaren en styrka gå öfver Vorskla
och uppförde förskansningar på dess västra strand. Då en annan
rysk afdelning på annat ställe samtidigt gjorde försök till öfvergång,
blef Karl, som onödigt red allt närmare fiendens skott, sårad af en
kula i ena foten, hvarför han måste opereras. Han synes i sin
stridsifver ha varit alldeles okänslig; han gaf inga tecken till smärta:
«skär på, skär på; det skadar inte", sade han, och själf klippte han
senare bort sårkanten, däri röta uppstått. Segerhoppet svek honom ej,
då han ej insåg ställningens faror — eller ej ville se dem — och när
han låg till sähgs för fotskadan, drömde han om nya segrar genom
att lyssna på sin taffeltäckare Hultmans uppläsningar om
fornnordiska kämpar eller medeltidens riddare! Under tiden sammandrogo
sig olyckans moln mer och mer. Ryska hären, som i början
anfördes af Mentschikoff och sedermera af Peter själf, växte allt mer
och räknade slutligen enligt somliga 55,000, enligt andra 80,000
man, och den hade ett artilleri på ej mindre än 132 kanoner.
Sedan Peter fått veta, att Karl var sårad, gick han (den 19
juni) med hela sin styrka öfver Vorskla för att låta det komma till
en afgörande strid. Svenskarnes ställning var alldeles ohållbar; de
kunde ej räddas, i synnerhet som Stanislaus och Krassow omöjligen
kunde komma Karl till hjälp, utan kvarhöllos i Polen af fienderna.
Därom kom underrättelse först sedan Peter börjat förberedelserna till
angreppet. Karl beslöt emellertid att möta detta i stället för att
företaga ett skyndsamt återtåg, som flere bland befälet föreslogo. Den
25 juni ryckte Peter ytterligare framåt och inrättade ett nytt befästadt
läger Va mil från Pultava, och två dagar därpå gaf Karl
befallning till anfall; men den här, som nu fördes mot fienden, räknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
