Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XI. Polens börjande upplösning. Religionsstrider. Kosackernas resningar i Ukraina och Chmielnickis uppror. Polens sista storhetstid under Sobieski.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två biskopar och metropoliter i Kiev biträdde "unionen" men
blefvo afsatta och fingo folket mot sig öfverallt. Häftiga
religionsstrider egde rum, propaganda sattes mot propaganda, våld möttes
med våld och blod flöt i landet. Då allmänt missnöje med
Sigismund uppstått, uppträdde den gamle Zamojski med ett ljungande
strafftal mot honom på riksdagen 1605. Därpå antogo på ett möte
i Sandomir (1606) 60,000 adelsmän en klagoskrift, hvari de bl. a.
fordrade den grekiska religionens fria utöfning och jesuiternas
fördrifvande, men detta försök till räddning misslyckades. Ett kort
därpå utbrutet uppror lyckades Sigismund nedslå, hvarpå jesuiterna
blefvo allt mäktigare och sinnena allt oroligare. På riksdagarne
framstäldes klagomål, och man framhöll orimligheten, att de
ortodoxa skulle offra sig i krig för riket utan att åtnjuta fred i egna
hem och utan att deras fri- och rättigheter höllos i helgd.
* *
*
I Ukraina kommo snart väldiga kosackrörelser att i förening
med det kyrkliga förtrycket bli ödesdigra för Polen. Då de
ukrainiska kosackerna ofta med stor tapperhet tjänat polackerna och
littauerna mot turkar, moskoviter och tatarer, begärde de omsider 1632
säte och stämma på riksdagen samt adliga privilegier, hvilket dock
afslogs. Polska adeln ville i stället göra dem till lifegna, och den
såg, såsom ofvan framhållits, i de barbariska kosackerna sina
politiska motståndare, då de ofta voro monarkiens stöd. Den hotande
träldomen, förföljelserna mot den grekisk-ortodoxa läran, rullan och
dess inskränkningar, pålagorna m. m. framkallade en mängd uppror
af de frihetsälskande kosackerna, som dock länge ständigt besegrades.
Ett farligt uppror utbröt 1637, då man stred med största förbittring
å ömse sidor. Upproret kväfdes med grymhet, endast ett fåtal
kosacker bibehöllos i militärtjänsten, under det flertalet gjordes till
lifegna, hvarvid många flydde till zaporogerna, moskoviterna eller
tatarerna.
Ett årtionde förgick, tills en ny resning egde rum i Ukraina
1648, då en skicklig anförare framstått i polacken Bogdan
Chmielnicki. Då denne ej kunde vinna rättvisa för liden oförrätt af
en polsk adelsman och för folkets förtryck, begaf han sig till de
zaporogiska kosackerna och blef deras ataman. Han vände sig därpå
till Vladislav, därvid kungen uppmanade honom att bistå sig mot
såväl den upproriska adeln i hans rike som de otrogna. Kungen
erkände ock Chmielnicki som zaporogernas ataman, och denne
lofvade honom en här på 12,000 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/naosteuro/0084.html
