Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Polen försvagas genom Sigismund Vasas och Gustaf II Adolfs tronföljdskrig samt Johan Kasimirs krig med Karl X Gustaf och Alexei Mikailovitsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning föranledt Sverges rustningar, att underhandlingarna kunde
fortsättas i Stettin eller Danzig, ty konungens afresa var redan bestämd
och man underhandlade säkrast med vapen i hand!" Därmed voro
underhandlingarna afslutade, och Karl Gustaf drog nu med en här
på 50,000 man och 40 krigsskepp i hämad mot Polen 1655.
Han räknade på, att vissa polska magnater, tillhörande den
protestantiska bekännelsen, skulle komma att understödja honom, och
att polske vicekansleren, förrädaren H. Radziejovski, som kommit
i delo med Johan Kasimir och dömts för försök till uppror och
för att hämnas flyktat till Sverge, skulle genom sina förbindelser
med adeln gagna svenskarnes sak.
I stället för att angripa hvarandra, inledde anförarne för en
svensk och en polsk här på Väst-Preussens gräns underhandlingar
med hvarandra, och genom Radziejovskis bemedling ledde de därhän,
att vojvoderna för fyra landskap anförtrodde dessa till svenske kungens
beskydd samt lofvade honom tro och lydnad. En stor del af polska
adeln var dock missnöjd med den ingångna kapitulationen, hvarför
dess härafdelning drog bort. Utan motstånd ryckte de svenska
trupperna fram i Polen, och i Karl Gustafs läger infunno sig polska
adelsmän från skilda håll för att anhålla om hans beskydd mot
ryssarne, som eröfrat Vilna och kommit i besittning af större delen
af Littauen.
Johan Kasimir, som blott hade en obetydlig här under sig,
sände en underhandlare till Karl Gustaf för att bedja om fred.
Fastän denne utlofvade, att om fiendtligheterua inställdes, Johan Kasimir
vore villig att afsäga sig sina arfsanspråk på svenska kronan 6ch
äfven att afträda Livland samt lämna ersättning för
krigsrustnings-kostnaderna, afböjde Karl Gustaf underhandlingarna. Hans plan
hade förstorats; krigets mål hade ursprungligen främst gällt eröfringen
af polska Preussen, nu gällde det, att svenske kungen skulle låta
sig hyllas äfven som Polens kung! Han / ryckte därför in i
Stor-Polen (Posen) och tågade därefter rakt på Varschau, som alltifrån
Sigismund Vasa var Polens hufvudstad i stället för Krakau. Staden
gaf sig strax, hvarpå Karl Gustaf slog Johan Kasimir i flere
träff-ningar, tågade in i Galizien och intog slutligen Krakau. Sedan:
Johan Kasimir flytt till Schlesien, och då han ansågs ha öfvergifvit
de sina, blef Karl Gustaf af den värfvade hären och en stor del
af adeln i Varschau hyllad som Polens kung.
Snart var större delen af Polen sålunda bragdt under hans
lydnad, under det större delen af Littauen och Volhynien samt
angränsande delar af Polen innehades af ryssarne. Under tiden
hade de upproriska kosackerna framträngt till Lemberg och tågade
Fredrik Vilhelm af Brandenburg in i Väst-Preussen. Karl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
