Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Inre faror för den polsk-littauiska staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksdagens försvarare insågo, att, så som förhållandena gestaltat
sig, förvärkligandet af den eftertraktade själfstyrelsen vore omöjlig,
då de tronen tillgifna kosackerna utgjorde en ständig hotelse. De
skapade därför som motvikt valmonarkien.
Kosackerna kommo med tiden att spela en allt mer afgörande
roll i den polska statens sydliga delar.
Ukrainarne hade bebyggt steppen och från tatarerna eröfrat
landet; för att locka dem till polska kronans områden erbjöd man
dem fullkomlig frihet under 20—30 år. Härigenom befolkades
stora öde områden på kort tid af en krigisk nation, som gynnades
af polske kungen, då han dels i densamma hade ett skydd för
Polen mot turkar och tatarer, dels kunde använda den mot adeln.
Vid sidan af landtbefolkningen utgjorde kosackerna en
krigar-kast, fördelad i regementen, och högste chefen, Ukrainas hetman
utnämndes af polske kungen. Ukrainarne kunde emellertid ej känna
sig bundna vid Polen och ville först och sist lefva sitt eget lif.
Kosackerna blefvo därför farliga för Polen och anstiftade ofta
oenighet mellan detta land och Turkiet, så att Batori måste straffa
åtskilliga chefer som brutit aftal. Han ville ock inskränka de egentliga
kosackernas antal till 6,000, som voro inskrifna i rullan, och fordrade,
att de öfriga skulle egna sig åt åkerbruket, d. v. s. vara lifegna.
Detta ville dock ej kosackerna gå in på, utan stodo kvar under
vapen.
Förutom de bofasta kosackerna funnos såsom en förtrupp de
zaporogiska kosackerna på andra sidan Dnieprs fall (porogi’), och
dessa erkände ej någon öfverhet alls, fast de genom val utsågo en
krigschef, ataman. Ehuru de förde en sorts röfvarelif och lefde af
hvad de togo från de otrogna, voro de ifriga bekännare af den
grekisk-ortodoxa läran och utgjorde ett egendomligt slags
krigarmunkar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
