Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
den innehöll meleorstenar ocli järn från endast 22 fyndorter med en sammanlagd vikt
af omkring 500 gr., men den var viktig såsom innehållande originalen till den store
forskarens klassiska meteoritundersökningar. Under Mosanders tid hade samlingen
ökats, så att den 1858 bestod af meteoriter från 32 fyndorter, vägande 2,700 gr.
Nordenskiöld hyste ett alldeles speciellt intresse för meteoriter och på meteoritsamlingens
förökande olfrade ban mycken omsorg och understundom en väl dryg andel af
afdelningens knappa årsanslag, Redan i inspektionsberättelsen år 1865 kunde del omnämnas,
att meteoriternas antal var nära fördubbladt, nämligen 61 fyndorter (järn- och
sten-meteoriter). År 1865 hade antalet fyndorter vuxit till 75. Tack vare Hesslefallet
(Vi 1869), af hvilket Riksmuseet förvärfvade ungefär hälften af allt som tillvaratogs,
erhöll afdelningen ett rikligt bytesmaterial och genom dettas användning växte antalet
fyndorter snart till 120, ocli i sin tryckta meteoritförteckning af år 1870 kunde
Nordenskiöld uppgifva 127 fyndorter. Inspektionen påpekar i sin berättelse, att denna samling
på två år nära fördubblats och att den utgör nu en af Europas betydligaste
meteoritsamlingar, värderik framför allt till följd af de omsorgsfullt etiketterade orginalstutler,
som här förvaras, till Berzelii klassiska undersökningar öfver meteorstenar».
Samlingens tillväxt kan sedan lätt följas genom uppgifterna i
inspektionsberättelserna och visar det sig, att densamma år 1876 innefattade 150 fyndorter. Detta år kom
en väsentlig tillökning i vikt genom Ställdalsmeteoriten, hvilket åter förorsakade en
hastigare tillväxt i antalet fyndorter under de närmast följande åren, så att samlingen
år 1888 räknade 202 fyndorter. Följande år lillkom den värdefulla Ljungby-meteoriten,
skänkt af konsul O. Ekman. Ar 1892 uppgifves samlingen bestå af 125 fall meteorstenar
jämte 98 fyndorter för meteorjärn och stenjärn, summa 223 fyndorter. Redan följande
år hade fyndorterna ökats till 233, däribland ett synnerligen vackert block af Canon
Diablo, vägande 193 kg. I årsberättelsen för 1899 omtalas byte ocli inköp från Henry
N. Ward i Rochester och Naturhistorische Museum in Hamburg och att fyndorternas
antal uppgick till 268. Följande år (1900) berättas om byte med Bergsinstitutet i
Petersburg och köp från Wards Nat. Science Elbl., samt att museet som gåfva från
Geologiska Kommittén i Helsingfors emottagit ett stort stycke af Bjurböle-meteoriten. Ännu
från Nordenskiölds sista år som intendent omtalas köp från Ward och Krantz;
meteoritsamlingen innehöll vid hans frånfälle 277 fyndorter.
Denna del af samlingen hade således under Nordenskiölds tid nära tiodubblats
med afseende på fyndorternas antal och mångfaldigats i ännu mycket högre grad med
afseende på vikten. Nordenskiöld kan med fullt skäl betecknas såsom skaparen af
denna del af Riksmuseets samling. Med afseende på det höga pris, som meteoriter
betinga, och enär det ansetts nödvändigare att använda anslaget för samlingarnas ökande
för andra ändamål, har meteoritsamlingen under senare årtionden icke tillväxt i samma
grad som tidigare. Därtill kommer, att det bytesmaterial, som afdelningen ännu har
god tillgång på, nämligen Hessle- och Ställdalsfallen, numera, sedan flertalet museer
och enskilda samlingar blifvit därmed försedda, icke i samma grad som tidigare kunnat
användas för meteoritsamlingens förökande. De intressantaste förvärfven hafva därföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
