Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postkubistiskt och surealistiskt konst i Nationalmuseum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det förefaller mig som om en fraktion konstnärer
har tröttnat på omgivningen och nu dyker in i sina
egna själar för att ösa ur deras som jag hoppas
underbara och rika källor. Det tyckes till och med som om
åtskilliga skulle överskatta den rikedom de gå och
bära på i sina blomsjälar. Kanske det de tro vara
rikedom helt enkelt är fattigdom, eller med andra ord
dumhet, brist på verklig begåvning. Denna brist kan
ganska lätt döljas för den okritiska kritiken under den
förvillande och ofta lömska titeln »Komposition».
Ännu lever minnet av åsnan från Père Frédérics
trädgård. Och åsnans svans kan ha sin motsvarighet
i en pseudo-freudiansk bönhas’ fingrar. Det går nog
inte att narra en allvarlig och kunnig betraktare
medelst skicklighet i hanterandet av linjal och
cirkelbestick eller utspottandet av några koketta och
pretentiösa färgfläckar på ett papper. Det är just det
pretentiösa som icke tilltalar mig. De flesta dumbommar
äro nämligen pretentiösa, om de icke direkt äro
slavsjälar. Och bland konstarter tilltalar mig icke alls
den tillgjorda naivismen. Den kräver en raffinerad
slughet för att gå i folk med kunskap.
Någon tysk har sagt: — Det finns intet som fordrar
så stor samvetsgrannhet som en lögn.
Oftast blir den avslöjad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
