Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anbefalla (jfr falla ock prefixet be-) är en sorts försvenskning
af det tyska (an)empfehlen.
Anboren uttalas ofta med långt a (jfr anor), men är egäntligen
ett lån från tyskans angeboren.
Andakt: i Vmanl. med betydelsen »varsamhet» (jfr akta); se
Västmanl.-Dala landsmålsförenings saml. t. en ordbok öfver
landsmålet i Västmanland och Dalarne I, s. 8.
Anrikning (i en grufva): i Falun anritning (jfr rita); se Norelius
i Sv. landsm. II, s. lxxxvi.
Ansjovis: flerestädes dialektiskt ansjofisk (jfr fisk); kan möjligen
bero på inflytande af det tyska dialektiska anschofisch.
Antikrist: i Vgötl. andekrest (jfr ande) med betydelsen »obändig
person» (»en orolig ande»); se signaturen R. i tidningen
Vårt land 5/10 1887.
Antimonium crudum (medikament): i Ångml. timodikrut (jfr krut);
se Modin i Sv. landsm. VII. 2, s. 21.
Antingen (jfr ting) utgår från fsv. ant(v)iggia »det ena eller
andra af tvänne». Då redan Upplandslagen har formen
antvingia, så kan ng icke till sin uppkomst bero på ordets
association med det fsv. þing (med þ ock utan v). Snarare
är det väl att sammanställa med ng i sådana fall som de
vulgära småningom jämte smånigom, härting för härtig o. d.
Antonia uttalas i Vgötl. Antonía (jfr nie) ock anses vara
synnerligen lämpligt såsom namn på nionde barnet i en familj,
om det är en flicka; se R. i Vårt land 5/10 1887.
Appeltofft (släktnamn): i Vgötl. Äpplatofs (jfr tofs); se R. i
Vårt land 5/10 1887; — Appeltopp (jfr topp) i Kalm.
Apropå: på Gottl. appert (d. v. s. ampert) på; se Sv. landsm.
I, s. 363.
Armborst (jfr arm ock borst) är lånadt redan i fsv. tid från
det mlt. armborst, en folketymologisk ombildning af
medeltidslatinets arbalista, äldre arcuballista.
Armbåge (jfr arm) af äldre al(n)bogbe. Rydqv. IV, s. 313 uppger,
dock utan anförande af citatställe, från äldre tid en
förmedlande form almbogbe.
Armod uppfattas nu ofta som en sammansättning af adj. arm
ock mod, men är lånadt från det medellågtyska armôt.
I fsv. ägde ordet en sällsynt biform armöþa, beroende på
association med möþa möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
