Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelet, som om det vore den vanligaste och
vardagligaste sak i världen.
Och nu till episoden. Strax efter andra hundvakten
i går kväll gick jag föröver till hönsen på
midskeppskajutan i ett ärende för Margarets räkning. Jag
skulle övertyga mig om att stewarden hade utfört
hennes tillsägelser. Segeldukstäcket över den stora
hönsburen skulle bredas ut, luftväxlingen betryggas
och fotogenkaminen brinna ordentligt. Då jag
konstaterat stewardens pålitlighet och ämnade vända
om till aktern, hejdades jag av pingviners hemska
skrik i mörkret och det omisskännliga flåsandet av
en val på ej så långt avstånd.
jag hade klättrat omkring ändan av babordsbåten
och stod där alldeles dold i mörkret, då jag hörde
styrmannens lätt igenkännliga hasande steg på bron
från akterdäck. Det var en skum, stjärnströdd natt,
och i lä av Tierra del Fuego gled Helsingör
på det lugna havet stilla och vackert framåt med
åtta knops fart.
Mr Pike stannade vid för-ändan av kajuttaket och
stod i lyssnande ställning. Från mellandäck där
nere, nära luckan n:r 2, höjde sig ett mummel av
flera röster. Jag kände igen ’Kid Twist,
Snabel-Murphy och Bert Rhine, de tre banditerna. Men
Steve Roberts, cowboyen, var också där, likaså mr
Mellaire, vilka båda tillhörde andra vakten och nu
skulle ha gått till kojs, ty vid midnatt skulle de ha
däcksvakt. Särskilt klandervärdt var det, att mr
Mellaire var med och fraterniserade med medlemmar av
besättningen — ett högst graverande brott mot
skeppsmoralen.
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
