Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och strupen var avskuren. Det hade tydligen gjorts
av en eller flera av skansfolket, men icke ett ord
kan man locka ur dem. De, som äro skyldiga till
dådet, tiga naturligtvis, medan andra, som kanske
känna till det, äro rädda för att säga något.
Före middagen gick liket överbord med den
vanliga kolsäcken. Mannen är redan en episod, som
ligger bakom oss. Men människorna i fören gå i spänd
väntan på vad som skall komma, jag gick föröver
i eftermiddags och lade för första gången märke till
en tydlig fientlighet mot mig. De förstå, att jag
tillhör aktersällskapet på herrebänken. Å,
ingenting sades, men det framgick tydligt av det sätt,
varpå nästan varenda man såg på mig eller aktade
sig för att se på mig. Endast Mulligan Jacobs och
Charles Davis sjöngo ut.
»Skönt för honom att slippa härifrån», sade
Mulligan Jacobs. »Det där kräket hade inte så mycket
mod i sig som en lus. Och nu har han det bättre,
eller hur? Han levde i smuts och dog i smuts, och
nu är han ifrån hela det här smutsiga jobbet. Det
finns folk här ombord, som borde önska, att de hade
det lika bra som han. Men de ha sitt kvar.»
»Ni menar —?» frågade jag.
»Jag menar vad ni själv behagar tänka ut»,
svarade den snedvridne uslingen och grinade mig
ondskefullt midt i ansiktet.
Charles Davis var i jubelstämning, då jag tittade
in i hans järnhytt.
»En snygg historia att berätta för domstolen i
Seattle», triumferade han. »Den kommer bara att
stärka min sak. Och vänta, tills tidningsskrivarna få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
