Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när de äro fint klädda; de äro fåfänga över sitt prålande
yttre, stolta över sitt stånd, och de förstå att göra sig gällande.
Men de tappra och karska männen komma likväl ingen
vart, lika litet som de präktiga och stolta kvinnorna.
De drogo ut, dessa bägge bröder, den ene efter den andre,
ypperligt väpnade och med ett lysande följe av ståtliga
svenner för att fria till prinsessan långt borta i den förtrollade
skogen. Men då den förste kom till en korsväg i skogen och
mötte en gammal gumma, som bad om en slant, brydde han
sig icke om henne. Och den andre brodern, som aldrig kan
göra annat än vad den förste gjort, betedde sig på samma
sätt. Och båda går det lika illa, när de komma in i
trollskogen. De hitta icke vägen till prinsessans slott. Eller om de
hitta den, öppnas icke dörren för dem, eller också
sönderslitas de på det ömkansvärdaste av draken, som vaktar
slottet.
Men den tredje återstår. Han ber så ofta att få ge sig
ut och pröva sin lycka hos prinsessan. Men hans gamla
föräldrar vilja icke ge honom tillåtelse. De ha förlorat sina båda
andra söner — den siste vilja de behålla.
En natt stiger han emellertid upp och smyger sig ut. Han
har bara sin lilla grå häst att rida på, sitt lilla korta svärd
i bältet och en dukat i fickan, som hans gudmoder gav honom
vid hans dop. Men när han kommer till korsvägen och den
gamla gummari ber om en slant, ger han henne hela dukaten,
och då får han alla de goda råd, som blott en fe eller en i
trasor klädd gudinna kan ge.
Hon är väl också en gudinna, den gamla gumman i skogen,
en av de skogsgudinnor, som våra germanska förfäder trodde
på, som vaktar skogen och känner dess hemligheter, men som
nu i sagan blivit en gammal häxliknande gumma, vilken
likväl städse måste vistas i skogen. Ty en lokalgud lämnar
aldrig sitt område. Nu lär hon prinsen, att han skall följa
fågeln, som visar honom väg genom skogen; att vissla på
färjkarlen, som skall föra honom över den stora floden; ger
honom det bröd, som han skall kasta i gapet på vidundret, och
grenen, varmed han skall klappa på porten, för att den skall
öppnas och släppa in honom.
Eller om han inte mött en gumma, utan bara sett en duva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
